En av de två masterna ståtar i sin allra sista elegans

Stillbilder ur TV-filmen. Den översta bilden visar båda masterna före fällningen, och den undre bilden visar tydligt hur masten under fallet får som ett "knä" nedtill, och detta knä förflyttas successivt uppåt masten under fallet.

Här nedan och till höger är några diabilder jag har fått låna av Göran Lindemark, som fanns på plats som kameraförsedd reporter för personaltidningen för vaktbolaget ABAB, som både före och efter denna händelse hade hand om bevakningen kring masterna. Du kan även läsa Göran Lindemarks reportage i personaltidningen Falkforum

Det här inträffade en grå och kulen förmiddag den 7 december 1983. Masterna hade ursprungligen byggts inför TVs start och för starten för FM-radion (P2) och hade varit i tjänst med start den 15 september 1956. På den tiden var FM-radio så nytt att de flesta radiolyssnare saknade FM-radio och därför var masterna även utrustade för mellanvågssändning, vilket innebar att masterna nertill vilade på isolatorfot av porslin som till utseendet var nästan som en jättelik blomkruka mot markfundamentet. Vid sändning på mellanvåg var mastens hela längd ett högspänningsförande och HF-strålande element. De två masterna matades med 65° motfasverkan i förhållande till varann från mellanvågssändarens 2 x 150kW på frekvensen 773KHz, frekvensändring 1974 till 774KHz. Motfasningen hade till uppgift att åstadkomma viss riktverkan på sändningen för att undgå störning mot Kairo, som man delade sändarfrekvens med. Överst på varje mast fanns den 33 meter höga toppspiran, som på den ena masten bar FM-antennerna och på den andra masten fanns TV-antennerna av vändkorstyp för TV-kanal 4. I toppspiran fanns även andra antenner för olika slag av telekommunikation.

Året 1965 fick de två rödvitrandiga masterna sällskap av den ena av de två nuvarande fackverksmasterna, och under de följande åren fram till 1983 fanns alltså tre master i området - den nya 299 meter höga som successivt övertog FM- och TV-sändningsfaciliteterna, och de två äldre 193-metersmasterna. Den 1 juni 1981 stängdes mellanvågssändaren i Nacka av för gott. Efter mastfällningen återstod en ensam, som alltså då bar upp hela arsenalen av telekommunikation. Den andra av masterna som nu finns i området byggdes 1984 under året efter att de gamla masterna hade fällts och började nå sin fulla höjd ungefär vid sommaren det året. Jag råkade ha mitt jobb så beläget att jag vecka för vecka och dag för dag kunde följa processen när den nya masten blev allt högre tills den till slut var lika mäktig som masten från 1965.

Av en händelse råkar jag vara bekant med en av soldaterna i den elittrupp som utförde sprängningen av masterna. Jag bad honom - Oscar Nyströmer - att läsa in en berättelse om hela dramat, och det blev en fin berättelse med hans insideskännedom och där jag sedan lagt på de autentiska ljudeffekterna.

När masterna föll hördes ett spöklikt klagovrål eka över skogen när metallen förvreds under fallet. Hur smäckra de än såg ut när de var resta var godstjockleken hela 8mm i de stålrördelar som masten bestod av, och vikten 100 ton per mast. Längden per mast var 160m + toppspirans 32m, totalt 192m.