LÅN

Alla pengar uppstår som lån. Om jag går till banken och lånar en miljon kronor, så skapas denna miljon ur ingenting. Enkelt uttryckt. När jag senare betalar av mitt lån, raderas miljonen ned steg för steg, för varje avbetalning. Den miljon som uppstod ur ingenting, minskas med varje amortering jag ger tillbaks till banken. Samma gäller alla pengar.

HUR MYCKET PENGAR FINNS DET?

Det går inte att säga hur mycket som finns. Pengar har inget tekniskt värde. De är mänskliga löften om betalning, men den diskussionen kan vi ta senare. Vi kan hugga till med att det finns ett tusen miljarder svenska kronor. Det är en siffra ur luften för att beskriva alla kronor som finns. När jag lånar min miljon, så ökar pengamängden med en miljon. Nu finns tusen miljarder, en miljon svenska kronor. De tusen miljarderna har också kommit till världen som lån. De minskar också lite för varje dag de betalas tillbaks till bank.

RÄNTA

Förutom att betala tillbaks lånet på min miljon, så ska jag också betala ränta. Det är så banken får betalt för tjänsten att låna ut pengar. Hur mycket är räntan? Bostadslån kan löpa på 40 år. Med sex procents ränta, blir det ungefär lika mycket som lånet. Min lånade miljon, kostar ungefär lika mycket i ränta, över de fyrtio åren. En miljon lån + en miljon ränta = två miljoner. Ungefär. Om räntan istället är tre procent över fyrtio år, blir räntan en halv miljon, över fyrtio år. Med tjugo års lån till sex procent, blir räntan ungefär halva lånet.

Det är här det blir osäkert. För hela pengamängden, alla de tusen miljarderna, och min miljon, ska betalas tillbaks, och raderas. De finns bara ute i samhället som lån. Pengar är tillfälliga, de är kopplade till tid.

Osäkerheten ligger i att inga pengar skapas för räntan. Jag har fått en miljon, men ska betala tillbaks två. (Om lånet har sex procents ränta över 40 år) Likaså bestod sveriges totala pengamängd av ett tusen miljarder. Dubbla mängden pengar ska betalas in. Kanske. I verkligheten skiftar dubbleringens storlek, beroende på varje enskilt låns tid och ränteprocent. Amorteringsfri tid fördyrar räntan.

PYRAMIDSPELET

Detta är det pyramidspel som västvärldens ekonomi är. Vi kan förenkla ytterligare, och låtsas att de tusen miljarderna inte finns. Vi tömmer hela Sverige på pengar. Sverige har nu inga pengar. Jag lånar miljonen, och spenderar ut i samhället. Nu finns bara ”min” miljon ute i Sverige. Den cirkulerar mellan människor. Jag ska betala in miljonen till banken, och måste göra business eller lönearbeta för att få tillbaks min miljon, och betala in. Månad för månad. Det är så vårt pengasystem fungerar. (I verkligheten är det omöjligt att lyckas få tillbaks hela miljonen. Några kommer att hålla hårt i de delar av min miljon de fått tag i. Hur jag ska komma ur den knipan, beskrivs lite senare)

Ett större problem är räntan. Pengar att betala den finns ju inte. Det existerar ju bara den miljon jag lånade. I hela Sverige. Eftersom räntan ska betalas in från första månaden, så kommer min miljon i svenska ekonomin, vara slut innan hela lånet&ränta är betalt. Om räntan är en miljon, så kommer sveriges kronor vara slut när jag betalt av halva lånet. (Ja, då kommer en halv miljon finnas hos banken, som ränteinkomst. Därifrån kan banken spendera dessa pengar ut i ekonomin) Men även om jag lyckas tillskansa mig den halva miljonen igen, så saknas fortfarande en halv miljon. (Som raderats lite för varje amortering) Jag kommer hamna hos Kronofogden, och den bostad jag lånat för, och som var säkerhet för lånet, kommer att tillfalla banken. Vårt pengasystem är en matematisk omöjlighet.

NYA TORSKAR

Såvida inte någon annan också lånar. Det är min enda chans. Säg att du lånar en miljon. Nu finns din miljon ute i den svenska ekonomin. Jag måste försöka få tag i minst halva din miljon. Eftersom jag måste betala både lån och ränta. Jag får göra business för att försöka få tag i halva din miljon. Om jag lyckas, så är jag fri och ute ur pyramidspelet. Men du har nu bara en halv miljon att tjäna tillbaks och betala in. Du är också skyldig att betala in två miljoner. Om du också lånade på fyrtio år och sex procents ränta. Du ligger sämre till än jag gjorde. Du får hoppas att en tredje person lånar någon miljon. Hellre ännu mer, eller fler personer, så du får lättare att arbeta tillbaks dina pengar ur ekonomin.

Detta är pyramidspelet. För den som ska låna, är beroende av att andra lånar lite senare. Så fort den som funderar på att låna, inser att andras förtroende för ekonomin sjunker, och de nog inte kommer att låna i framtiden, så vågar denne presumtive låntagare inte låna. Då kraschar pyramiden. För alla de stackare som sitter i pyramiden, kan ju inte betala. Så mycket pengar finns inte hela Sverige. Deras hus, mark, företag m.m. kommer då att överföras till bankerna.

VERKLIGHETEN

I verkligheten fungerar det så här. Men som sagt är detta en mycket förenklad bild. Den visar på de stora linjerna i västvärldens ekonomi. Det går att krångla till resonemanget ordentligt med detaljer. Och det görs ofta. Men, det går också att beskriva systemet ur andra synvinklar. Dessa två fakta, är förklaring till att det förekommer olika beskrivningar på hur pengar fungerar.

TIME IS MONEY, ELLER…?

Det finns ett annat pengasystem. Där skapas inte pengar som skuld. Där skapas pengar som tillgång. Om staten istället skapade pengar, så skulle inte tid ha betydelse. Pengar skulle inte automatiskt raderas över tid. Folk skulle inte behöva betala 200% för sina pengar. Bostäder och andra tillgångar, skulle inte tas ifrån de som kom för sent in i pyramidspelet. Makt skulle inte automatiskt centraliseras till färre och färre i toppen av pyramiden. Inflation skulle inte med automatik krävas.

Anledningen till att bostäder är så dyra, är att folk måste ha någonstans att bo. De helt nya pengar som skapats för lånet, ger den nye låntagaren mycket att bjuda med. Nya pengar har alla andra som bjuder på bostäder med nya lån. Därför blir bostäder så dyra. Sedan rör sig pengarna i samhället, och fördyrar allt annat; inflation. Men den blir som högst där pengarna börjar sin resa. Därför har vi en bostadsbubbla. Alla bubblor kraschar. När vet ingen. Det är som att försöka förutsäga exakt när en fågelflock kommer att vända.

Om staten hade kontroll över pengamängden, kunde volymen justeras med full demokratisk insyn. Då skulle inte staten sitta i knät på privata bankintressen, med okända lojaliteter i andra länder. Idag måste även stater låna, och hamna i beroende. Politik styrs inte så mycket vid valurnan, som vid lånedesken. Stater tvingas ändra politik för att få lånefördelar. Om istället staten tillverkade pengar, skulle demokratin få en chans. Om istället staten tillverkade pengar, skulle den inte behöva ett skattesystem. Men, skatter är ju till största delen ett sätt att styra folks beteende.

POLITIK

Så varför har vi detta system? Svaret finns delvis i föregående stycke; de i toppen av pyramiden, vill bevara sin position, och själva spelet. Nu när spelet väl är igång, är det riskfyllt att justera. Så fort folk börjar tro spelet kan vingla, slutar de låna, och krasch kan komma. Det vill ingen sittande politiker vara med om. De kommer få skulden. Istället försöker sittande politiker och riksbanker, försiktigt justera till ”lagom” mycket pengar. Lagom mycket inflation. Lagom mycket deflation. Det handlar om att justera pengamängden. Hur många kronor ska finnas?

Hur mycket vi tycker varje krona är värd, är en långsammare process. Så antal kronor är viktigt; pengamängden. Lånen avgör dess storlek. Utan lån stannar Sverige. Ständigt nya lån krävs för att hålla bubblan uppe. Lagom mycket. Bubblan finns i våra huvuden. Vad vi tror och känner om pengar. It is a Mind Game. 

Ledande politiker och tjänstemän ägnar nervöst dygnets timmar att kolla hur folk upplever ekonomin. Dessa ekonomer kan göra långsökta justeringar. En riksbank kan justera styrräntan, och hoppas att bankerna följer. (Låg ränta gör att folk lånar mer = pengamängden ökar. Ökad ränta minskar ökningen. Om folk lånar väldigt lite, minskar pengamängden = deflation) En finansminister kan tala med de stora spelarna. Skicka ut pressmeddelanden, i hopp om att bli intervjuad och få säga saker, om de inte klipps bort, som kan påverka den stora massan. Allt handlar om att med tröga och trubbiga instrument försöka påverka folks psyke. Visserligen är instrumenten tröga, men en krasch kan komma närsomhelst, och vara blixtsnabb. Pengar flyttas det helt naturliga att bara vara en känsla av ett visst värde, till att ingå i ett spel. Så behöver det inte vara. Det har funnits andra system. Som att kungen istället kontrollerar pengamängden. Idag skulle det kunna ske med demokratisk insyn. 

FIAT-PENGAR

Vi vet alla hur mycket en femhundring är värd. Hur mycket den kan ge. Det kan kallas ”fiat”-pengar. Att vi i våra huvuden har en känsla för pengars värde i varor och tjänster.  Det är som byteshandel. Vi värdesätter två saker i ett byte. Med fiat. (Som ungefär betyder; låt så vara) Det är det enda vettiga sättet vi kan värdera varor, tjänster och pengar. Även om det är guld i bytet, så måste de två parterna värdera guldet. Så guld gör ingen skillnad. Fiat-pengar&varor&tjänster är det enda sättet vi kan utföra transaktioner.

TVÅ PARTER

Grunden för en vettig syn på pengar är att utgå från de två parterna i varje transaktion. Så var det från början. Med byteshandel och med pengar istället för vara/ tjänst. Problemet är när tredje part vill lägga sig i och styra. Kontanthandel är exempel på två parter. (I stort) Kreditkort/ betalkort är exempel på en tredje part som finns med. Dels kan den tredje parten kontrollera exakt vad som köps&säljs, till vilket värde, vid vilken tid, plats, och av vilka. Denna kunskap ger mer kunskap än de två parterna kan komma ihåg. Dessutom kan kortorganisatören stoppa transaktioner i den stund de två vill sälja&köpa. Dels tillkommer extra kostnader. Nu finns praktiska fördelar med kortbetalning. En annan modell är att folk själva skapar valutor. Som sedlar eller i dator, som t.ex. ”Bitcoin”.

BUBBLA och KRASCH

Varför har vi dagens system? Vår ekonomi är ett pyramdisspel. Det behöver inte vara så. Det finns ingen vettig anledning. Först skapas bubbla, sedan krasch. De som har mycket, kan då för billig penning köpa upp tillgångar. Risken är att de riktigt stora spelarna, inte bara betalar politiker för att få lagar skrivna, utan även manipulerar marknaden. Uppgång och nedgång kan styras. Sänkning av annans värde, uppköp av detsamma, och höjning av värdet. Detta kan ske i alla ekonomier, men genom lån kopplas folk, organisationer, företag, kommuner, stater,.. fast under tid. Så det är bara de största spelarna som tjänar på dagens system. Vanligt folk förlorar.

PENGAR ÄR TID

Tidsfaktorn betyder mycket. Den bygger in ett onödigt stressmoment där bara de skickligaste kan hoppa mellan pengarnas isflak. Utan att det skapar verkligt värde. I form av varor och tjänster. Detta pyramidspel flyttar mycket kraft från produktion av verkliga värden, till ett ständigt jagande för att inte sjunka. Det blir till ett nollsummespel där man bara kan vinna när någon annan förlorar. En sund marknadsekonomi koncentrerar sig på tillgång och efterfrågan. Där ligger makten hos vanligt folk. De två parterna i varje transaktion. Där kan bägge parter vinna på en transaktion. Så målas vårt system ibland upp. Men det är inte så.

För några decennier sedan hade vi en ekonomi där folk och företag sparade innan betalning. Idag lånar vi först. Många är tvungna. Det flyttar in en tredje part som får mycket makt. Att pengarna blir dubbelt så dyra (beroende på lånevillkor) samt den tillförda risken av att förlora säkerheten (bostad, företag) om bubblan skulle spricka, medför en nervositet, som inte kommer ur att serva marknaden.

Lånesystemet är en onödig ryggsäck som flyttar makt från privatpersoner och riksdagar, till några anonyma finansintressen långt bort någonstans.

VARFÖR?

Det är vårt eget fel. Ingen säger nej till pengar i handen. Inte ens jag. Idag har det gått så långt att den som vill ha arbete, ofta måste flytta till storstad. Där måste man köpa dyr bostad. Då måste man låna. Eftersom politiker, media och alla som har något att säga till om, ingår i toppen, så vill de inte peka på problemet. Politiker tar emot pengar. Så, vad du röstar på har inte någon betydelse. Det är därför etablerade media inte tar upp detta problem. Det är därför dessa fakta bara beskrivs på små obskyra platser på internet.

Det geniala knepet är att inte svära trohet till en härskare, ett land, eller en religion. Därför då är det alltid någon/ några i toppen som får all makt. Istället svärs trohet till grundlagen; The Constitution. Den innehåller maktdelning mellan lagstiftande, beslutande och dömande makt. Samt ”Checks and Balances” där olika maktcentra kollar varann. Grundlagen är utformad för att inte kunna ändras utan en långvarig och stor majoritet i alla 50 stater. Dessutom finns tillägg;”Amendments”, som ger specifika skydd mot statens makt.

Det är en av de absoluta grundtankarna i grundlagen: Att förhindra statskupp och envälde. Att försäkra medborgarnas frihet.

First Amendment ger närmast total yttrandefrihet. Den är en av hörnstenarna som gör USA:s statsskick så fantastiskt. ”Freedom of The Press” och fjärde statsmakten är så starka begrepp i USA, att domare, som inte kan tysta press, istället kan isolera jury i veckor under rättegång.

Aktuellt idag är ”Fourth Amendment”, som begränsar myndigheters rätt att söka igenom folks privata ägodelar. Även då journalisters källmaterial. Fjärde tillägget kräver att en domare, under lag, ska ge tillstånd för myndigheter att genomsöka folks privata liv.

Här har vi dagens problem. Nästan allt vi gör ger elektroniska fingeravtryck. Allt kan fiskas upp. Sparas för all framtid. Mer om det senare.

Alla statstjänstemän, all militär (som NSA), alla politiker, svär en ed ”To Uphold The Constitution against all enemies. Foreign and Domestic.” Militär lag säger att soldater (och officerare) kan, och ska, ifrågasätta order som tycks gå emot lag och konstitution. De kan straffas om de utför sådana order. Grund för USA:s statsskick är att ingen står över lagen.

Det är dessa mycket allvarliga frågor, som är grunden för vad som sker med USA:s handfull ”Whistle Blowers”. De hävdar Vita Huset går emot själva grundlagen. Att de inte får massivt medhåll, beror på ”The War on Terror” där hela nationen är fast besluten att förhindra fler attentat.

Varje enskilt litet skydd mot attentat, kan ingen ansvarig motsätta sig. Men i förlängningen riskerar det rasera demokratin. Och terroristerna vinner. Ett dilemma.

Tidigare högt uppsatte NSA-medarbetaren Thomas Drake talar på denna video inför National Press Club. Han berör pressens roll. Han hävdar färre och färre av pressens källor, ens vågar ha kontakt med journalister. Eftersom nästan alla kontakter kan spåras elektroniskt.

Drake arbetade under kalla kriget med spaning på DDR. Hans jobb var att flyga över Europa och plocka upp radiokommunikation. Drake lärde känna Stasi. Dess motto ”Att veta allt” låg skrämmande nära dagens ”Total Information Awarness”. Ett begrepp & flera program som en del inom US Intelligence använder.

De flesta av dagens Whistle Blowers med erfarenhet av Intelligence, hävdar att så gott som alla elektroniska handlingar idag registreras. Sparas i decennier. Kanske för evigt. Tidigare NSA-medarbetaren William Binner, som byggt analysprogram för NSA, hävdar att den nya anläggningen i Bluffdale Utah, kan lagra allt i hundra år. Det blir då enkelt för åklagare att bygga åtal mot vem som helst. Byggt på en persons hela liv. Och vännernas liv. Eller för myndigheter att läcka information. Vi har idag ett samhälle där staten kan veta mer om oss, än vi själva minns.

Drakes tal, med långt avsnitt frågor från journalisterna, behandlar de moraliska grunderna. De grundlagsmässiga grunderna. De lagliga grunderna för hans agerande. Videon ger en bra översikt av vad dessa affärer handlar om. Hela frågan med ”Whistle Blowers”. De som offrar sina egna liv, för landet. Precis som soldater alltid gör.

Den svåra frågan är vem som är patriot och vem som är fiende till den amerikanska grundlag, och den amerikanska erfarenhet, som är ett speciellt kapitel i mänsklighetens historia. Ett kapitel av frihet som omfattar oss i Sverige. Vår frihet, mentalt och praktiskt, är till stor del också resultat av The American Constitution. Dels för den allmänna modell av frihet USA ger, dels för det intima samarbete våra länder har. Politiskt, ekonomiskt, militärt och kulturellt.

Drakes tal och hans svar på frågor, i en video på YouTube:

http://www.youtube.com/watch?v=3Wp2BGLMqDM

MAKTFÖRSKJUTNING

Därför borde synen på t.ex etablerad  media, etablerade politiska organisationer,.. ses som uttryck för långsiktig centralisering. Beteenden och rörelser som inte följer med, förlöjligas och förföljs. Att de är uttryck för behållande av makt; decentralisering, nämns inte. Istället ger centraliserare ofördelaktiga etiketter till de som kan motsätta sig överhetens långsiktiga utveckling.

Det är mindre intressant om dessa uttryck för centralisering av makt, sker medvetet eller som kultur, där folk deltar utan att ifrågasätta varför. Det viktiga är att se den maktförskjutning som pågår – från de många till de få – och sätta adekvata etiketter på spelarna.

KAPITALISM-KOMMUNISM

Kommunism och socialism lovar decentralisering av makt, till de många. Men då grundlag för maktdelning saknas, är kommunism egentligen ett av de starkaste verktygen för centralisering av makt. Kommunism gynnar en överklass, och är ett system för överklassen. Liknande tendenser för socialism. 

Kapitalism lovar likaså ekonomisk frihet för var och en. Decentralisering och frihet. Även här är  fri kapitalism något som gynnar de redan starka, att stärka sin centralisering över de många. Kommunism och otyglad kapitalism ger samma resultat. Makt centraliseras till några få.

FRI BILTRAFIK?

Fri marknadsekonomi, eller ”Fri…” vad som helst, är ett begrepp som måste förklaras, innan det kan betygsättas. ”Fri rörlighet över gränser” låter tjusigt för oss starka som kan idka våra liv över Jorden. Men är i praktiken oftare ett sätt att tvinga de med mindre makt till slavliknande förhållanden. Då är flytten sällan frivillig. 

Vi var några som kämpade för ”Fri radio”, med modeller för hur makten skulle fördelas till en mångfald av ägare. Sedan blev det ett system utan regler, och frihet bara för två av de starkaste ägarna. En enfald av radio som följd. Liknande tidigare monopolradio. 

Liberaler och libertarianer, håller frihetens flagga framför sig. Men, främst libertarianer, arbetar för ett system som gynnar en liten överklass. Där de många är i träldom. I USA finns de som anser frihet bäst upprätthålls med eget vapen.

Tänk trafik. Är ”Fri biltrafik” ett system utan trafikregler? Nej, bara en vecka. Sedan kommer de med de största Suvvarna ha frihet. Inga andra. Så småningom de med tanks. Sedan de med största tanksen. Alla andra är fredlösa och ofria. Ingen fri trafik för oss. 

Reell frihet för trafik, är att varje individ kan resa, i stort sett vart och när, den vill. Trafikregler som begränsar körriktning, företräde, hastighet, parkering,.. ger frihet till alla.

Politiska system måste likaså ha trafikregler. På kort sikt begränsande, men i stort befriande.

Så politiska etiketter är ofta dimridåer. Tänk istället på när makten centraliseras eller delas på fler. Sätt verkliga etiketter efter det. Om du inte har något att dölja förstås…

Det har alltid varit lågt i tak i den svenska debatten. ”En åsikt åt gången” är en vanlig beskrivning. Det kallas ibland för politisk korrekthet. Det innebär att främmande idéer bekämpas. Fientlighet till främmande idéer. Detta gynnar de med makt. Dessa hjälps av villiga lakejer, som angriper opposition.

Typiskt för sektmedlemmar, är att de har svart-vitt tänkande. De har lärt sina dogmer och fiendens antidogmer. (Men inte alltid innebörden av dogmerna) ”Är du inte med, så är du emot”. En sekt definierar sig till stor del genom sina fiender. En äkta sektmedlem är snabb att sniffa upp icke-sekt ord-tankar och reagera med kraft.

FRÄMLINGSIDÉ-FIENTLIGHET

Hur detta går till kan diskuteras. Två huvudspår:

1. Folk som lydigt och idogt lär sig överhetens förkunnelser, slår sedan med kraft ned på de som vågar säga främmande saker.

Om de tror sig göra en god gärning, inte tål folk med främmande idéer,  hyser någon avundsjuka, vill hylla makten i hopp om stjärna i boken, tror allt nytt måste komma uppifrån, eller om beteendet är sprunget ur den svenska folksjälen av lydnad inör den starkaste,.. är intressanta frågor för psykologin.

2. De som tjänar på rådande diskurs, tjänar också på att andra idéer inte får höras. Den officiella synen på rätt och fel proklameras dagligen ut från större medieorganisationer.

Dessutom: Uppifrån anordnas ”think-tanks” där skribenter angriper oliktänkande en-och-en på internet. Det anordnas ibland träffar där de lydiga maktpositivisterna tävlar om att ”kriga” mot icke regimtrogna.

SKYM KÄNSLIGA FRÅGOR

Det vanligaste tricket är att undvika den sakfråga en oliktänkande tar upp. Istället angripa och misstänkliggöra den med främmande idéer. Angripa dennes person. Vanligt är att tillskriva den främmande horribla åsikter. Eller att individen är lägre stående i samhället. (Vilket visar hur stödjande av svaga minoriteter, inte är välvilja, utan att kriga mot majoriteten)

Detta kallas ibland för ”Har-du-slutat-slå-din-fru”-taktik. En fråga omöjlig att svara ja-nej på, men som planterar en otrevlig bild hos iakttagaren. En annan vanlig taktik är att genast kalla främmande idéer för ”konspirationsteorier”. Detta har nu spritts till att vanligt folk reagerar på främmande idéer som ”konspirationsteorier”. När samma idé några år senare kommer ur maktens kanaler, accepteras den. 

En tredje taktik är att framställa den oppositionella som okunnig. Det går ju alltid att skymma en viktig fråga, med massvis av detaljtjafsande. (Som en vanlig läsare inte orkar följa med i. Kvar blir lätt bilden att den främmande inte kan fakta. Det säger ju överhetens lakejer)

Om den främmande står över den låga smutskastningen och inte svarar, händer två saker;
1. De som läser diskussionen lite snabbt och slarvigt, kommer att tro den främmande om de horribla/okunniga åsikterna. Om inte annat, så för att en idé har planterats. Denna idé blir starkare i minnet, än de exakta omständigheterna.
2. Diskussionen flyttas från det viktiga ämnet. Den största vinsten.
3. Andra skräms från att ens våga tänka högt och föra samtalet vidare. Kreativitet ersätts med konformism.

Om den med främmande tankar ger sig in i den smutsiga sidodebatten, framstår den lätt som lika god kålsupare i tjafsig och smutsig fajt.

De med makt delar upp sitt krigande på överstepräster som nobelt förkunnar den officiella linjen och lakejer som utför det smutsigare krigandet mot främmande.

För tillfället triggas bägge grupper på minsta lilla uttalande som skulle kunna framställa negativa följder av överhetens politik. Just nu när det gäller de styrandes politik för globalisering. Om det hade kommit ur människokärlek (händer ibland) så hade det varit behjärtansvärt. Men det är mer en fråga om politik som religion. Som religösa dogmer om djävulen. 

BEHÅLLA MAKT

Det är således en effektiv maktfunktion. Som stryper fria tankar och hindrar fri debatt. På internet syns dessa mekanismer.

(Eller så har jag helt fel. Kanske en del bara är otroligt korkade)

Hur ska man skydda sig? Tja, man kan länka till denna text.

Sedan fokusera på de främmande tankar som inte är tillåtna. Just att de motarbetas från de med makt, innebär inte idéerna är rätt, men säger en del i sig.

Sandelin ger inte alla sina källor, men flera ser ut att komma från Säpo och kanske andra underrättelsetjänster. Många uppgifter är inte vad som brukar förekomma i svenska media och ser ut som spaningsuppgifter. I USA berättar media mer av denna typ av levnadsöden. De olika öden vi får detaljer kring, gör att vi kommer närmare dessa misstänkta och dömda terrorister. Sandelin beskriver uppväxt, förebilder, ställningstaganden,  värvning, resor, kontakter,…

1984 – STOREBROR SER DIG

Ett bestående intryck är hur mycket Säpo, ihop med utländska underrättelsetjänster, håller noga och nära koll. Boken beskriver många telefonsamtal, webbsurfande, kontakter, resor, möten,… som spaningsobjekten utför. Det ger en bild av ett skrämmande kontrollsamhälle som inte tillåtits om det varit etablerade svenskar det spionerats på.

Samtidigt är ju säkerhetstjänsters uppgift inte alltid att dra brottslingar till åtal, utan oftare att hindra dem innan de blir brottslingar. (Ett skäl att undra om Säpo borde ligga inom Polisen) Jag har i alla år varit mycket tacksam för att spionorganisationer världen runt förhindrar terrorattentat och skyddar oss. Många lyckade fall av utebliven terror får vi aldrig kännedom om. Dels för att allmän kännedom skulle avslöja spaningsmetoder och källor. Dels för att svenska media för närvarande inte belyser frågan, vilket Sandelin anför. Inte minst i slutorden.

DJUPARE MOTIVATION

Dock innehåller boken ingen djupare förklaring till motiv. Mest att personerna i fråga är misslyckade och tar till terror i desperation och hat. Nu vet jag inte hur vanligt detta är, men om man studerar Islam och muslimer i allmänhet, blir det solklart att Islam ingalunda är något som hänger ihop med misslyckade liv. (Inte minst om man jämför med många västerlänningar) Tvärtom ger även denna religion sammanhang, stadga och styrka. Dessutom gemenskap. Det sistnämnda kommer Sandelin in lite på som motivation.

LITEN MINORITET

Det ska upprepas att den allra största majoriteten av muslimer inte hjälper till med terror. Vi talar om en liten minoritet militanta.

Det är ju för västerlänningar ofta svårt att förstå dessa terrorister. Media sjunger ju modernismens lov, och vill inte berätta om traditionell religions fördelar. Och att då många ser med avsky på Väst. Samtidigt vill media inte avslöja problem med de styrandes politik.

Det kan därför upprepas att många av de som utför självmordsbombningar, har så kallat lyckade liv. Ofta här i Väst. Välanpassade i skola, yrkesliv, fritid och med lyckliga familjer. Deras motiv blir då liknande en välanpassad västerlänning som gör lyckad militär karriär. Även när det innebär död, är det för dem ofta en nobel och lyckad handling. (Givetvis finns olika motiv och synsätt)

SVARTVITT

Här skiljer sig Sandelins inställning. Möjligen också Säpos. Sandelin tycks mena att Vi är de goda och De är de onda. Deras kamp är Ond. Våran är God. Så brukar man resonera i varje krig, och det är även så många islamister ser det. Att de i sina länder inte får leva ifred med Islam då Västerlandet kommer dit och krigar. De ser de rena och goda sidorna av Islam och ser den dekadens och cynism som finns i Väst. Inte minst framstår för många demokrati som en lögn.

Denna aspekt återfanns inte mycket av i Sandelins bok. ”Kriget mot Terrorismen” kommer aldrig ta slut så länge vi tror vi har den Enda Sanningen och då förväntar oss alla ska bli som vi. Nej just det, vi behöver inte bli muslimer för att respektera dem. Världen är inte svart-vit. Samtidigt finns en del att göra vad gäller integration. Den kan inte ske utan gnissel. Men det är en annan story.

Sandelin avslutar sista kapitlet med en mening om att han känner sig främmande där på Rinkeby torg. Det var tråkigt att läsa, men en sådan mänsklig reaktion ska tas på allvar. Om man känner så, bör man kunna sätta sig in i hur många ifrån traditionella kulturer upplever Väst. Sexualisering av kvinnan. Dekadent kortsiktig njutning istället för livslång strävan. Ständigt nya diktat om hur vi ska leva och tänka. Här anser jag vi kan söka skäl till varför en del svarar med terror. Det gör den inte rättfärdig. En annan motivation för terrorister är den militära och politiska närvaro vi i Väst har i många muslimska länder. Är det krigandet rättfärdigt? 

SLUTSATS

Läs boken för att få reda på saker som media knappast berättar, (inte av välvilja, utan för att skydda de styrande) men kom ihåg det handlar om en liten minoritet troende. Lär också om Islam och muslimer för att sätta boken i perspektiv. De flesta muslimer lever som vanliga svenskar. Vilket de är.

Fotnot, Ordet ”jihad” är inte liktydigt med våld. Jihad brukar beskrivas som den strävan, den kamp, den självdiscipilin, varje individ kan utföra för att söka bli en bättre människa.  

KLIPPA BAND FÖRÄNDRADE INSPELNINGSTÄNK

Möjlighet att klippa film gav helt nya möjligheter, och likadant var det med radioproduktion. Den förändrades på snarlikt sätt i grunden när samma fysiska sätt att dela upp i smådelar, gavs ned klipp. Det blev ett annat sätt att tänka när man spelade in, för man visste det gick att klippa. Så var det inte överallt. I USA och t.ex. Nederländerna fanns en annan teknik som gav annat tänkande och annnan radiostil. Där gjordes ofta elektroniska klipp. Man spelade upp en inspelning, och när ett nytt avsnitt skulle komma in, trycktes på inspelning, och det nya lades till. Efter det gamla. Om det var en person som talade, en skiva som skulle på eller talinslag från annat band. Man adderade till nya inslag i ordningsföljd. Liknande teknik användes ofta för television, även om man där i vissa fall även kunde lägga in stycken mitt i inspelningar. (”Insert”) Fysiska klipp var inte så frekventa i teveprogram.

Under en tid experimenterade jag på Radiohuset med elektroniska klipp/ ”flygande start” då de hade fördelar som att man fick höra exakt hur nivåerna stämde redan när det var lätt att göra om, inte en halvtimme senare när man klippte ihop. När vi i slutet av 70-talet började få bandspelare med bandklocka, var det praktiskt att hela tiden kunna se hur lång inspelningen var, genom att göra klippen elektroniskt.

Hönan eller ägget? Ja, amerikansk radio och svensk television med video, hade likheten att det mesta gjordes som i direktsändning. Redan vid inspelning visste man klipp var krångligt, tog hellre om allt från början, eller spelade in som det vore direktsändning. Man skärpte sig och räddade situationer. Man godtog småfel, men uppnådde bättre flyt. I min ungdom tyckte jag denna typ av programtänk var så mycket mer levande, och på televisionen döptes videoteknik till ”Liveteknik”. Både metod och SR-avdelning. I motsats till ”Film”. Metod och SR-avdelning. Det var skilda fotografer, ljussättare, ljudtekniker, redigerare och producenter för film respektive video/Liveteknik. Film gjordes som biofilm. I små avsnitt. Video gjordes som direktsändning, eller i långa sjok. På gamla videoband kan man ofta se mekaniska klipp (i tid) som att bilden rycker till. Även elektroniska klipp, var inte alltid helt smärtfria.

MOTSATSERNA HELHET OCH SMÅBITAR

Världen runt, även i Sverige, gjordes förr många teveprogram på film. De hade likheten med många välklippta radioprogram, att flyt kunde försvinna. Istället blev det ofta en mängd logiska fakta travade ovanpå varann. Det påminner om hur tidningsjournalister kan flytta ord och meningar kors och tvärs, och stapla fakta. Möjligen finns här anledningen till den tidigare motsättningen mellan film- och videofolk. Den förra gruppen tyckte video- /liveteknik gav simplare innehåll. Den senare kunde tycka film blev stelare.

Ännu viktigare fanns två sätt att göra rundradio. Det ena med de böljande vågor ett vanligt samtal har. Det andra med en stor mängd logiska fakta. I tidningstext kan läsaren stanna och hoppa tillbaks. Den som sitter med en lättskött uppspelningsapparat, kan likaså lyssna om några sekunder här och där. Men för radiolyssnaren swischar allt förbi utan kontroll. Mycken radio, och film för teve, saknade naturligt flyt och mängder av fakta ramlade mellan öronen. Det var klippningens baksida. Samtidigt uppnådde de klippta tevefilmerna och radioprogrammen en högre intellektuell nivå.

De elektroniska klippen, som hade fördelen att man lyssnade efter band och hörde ljudet exakt på samma sätt som när det senare sändes, slog aldrig igenom på Sveriges Radio. De var riskfyllda: Ett för tidigt inspelningstryck raderade slutet på biten innan. Vilket är en psykologisk effekt, då man i direktsändning lika gärna kan trycka fel. Men när man gör något på band, skapas en annan inställning. Lustigt i sig.

Så istället gjorde vi ofta inslagsband som kördes mellan studioprat, som om det vore sändning. De olika inslagen klipptes ihop i följd, med ohörbar leader emellan. Då kunde presentatör och ljudtekniker forma en bättre helhet. De gånger det inte blev snyggt, tog vi ofta om så snabbt som möjligt, för att inte tappa flyt. Vi lät inspelningsbandet rulla, och satte en liten papperslapp i det. Under tillbakaspolning stannade vi och klippte omtagningarna. Här gällde det att ha disciplin och verkligen sätta lapp för varje omstart, så ingen blev glömd. För ofta var det kort om tid. När bandet klippts och spolats till början, ansågs det klart för sändning. De gånger lappar missades, fick alla lyssnare höra omtagningarna. Säkrast att göra omtagningarna utan svordomar.

Nu gjordes mycket klipparbete under lugnare förhållande, under längre tid. Det gällde ofta långa djupintervjuer som var gjorda hemma hos folk. Journalister brukade komma hem med massor av band. Men när intervjuer spelades in i studio blev de ofta rappare. Det var som om journalist och intervjuperson inte fick samma lugn med tekniker, och kanske producent, lyssnandes i kontrollrummet. Så teknik påverkar innehåll och stämning.

FINKLIPP

Väldigt mycket av vårt arbete gick ut på att dölja våra egna ingrepp. Journalistrollen var mer betraktare. Även teknikerrollen blev som en följd att inte märkas. Vilket ofta innebar väldigt mycket svårt arbete. Idag är det ofta en gimmick att journalistens vardag med att göra själva programmet, blir en del av programmet!

DET GÅR INTE ATT KLIPPA!

Detta ångestskrik kunde därför under stundom höras djupt inifrån redigerinsgrummen i Radio- och TV-husen. Det hände sig vid den tid då producentens ingrepp skulle vara omärkliga. Journalist och lyssnare skulle vetenskapligt betrakta. Ljudteknikerns uppgift var att göra sina klipp ohörbara. Dock kunde verkligheten tränga sig in och placera oss inför fata compli där två ljudbitar bara inte ville förenas utan konflikt. Det brukade lösas med ett studiosnack från reportern. Hen sammanfattade vad som sagts, läste upp en ”studioprata”, vilket lades emellan de två kontraherande ljudstyckena. I tevefilm kunde man ha en kort snurrande vinjett som buffert. Eller en lyssnande reporter som i bästa fall var så bra skådis att det inte syntes hen var filmad vid annan tidpunkt. Många av dessa spelade lyssnande nickningar blev pinsamt överdrivna.

Sedan kom MTV och nu tilläts inte bara stökiga klipp. Dessutom tillförs avsiktligt brus och knaster i bild och ljud! Dagens radioproducenter har aldrig problem att klippa ihop bitar. Hen kan t.o.m. kommentera att det klipps, om så är.

Denna dagens frihet att tillåta hörbara/ synliga ingrepp är mycket bra. En seriös producent kan koncentrera sig på innehåll, helst skapa flyt, men tillåta korta bryskheter för att spara tid, och därigenom upprätthålla flyt i ett större sammanhang.

Så, det har blivit mycket bättre. Minus då de adderade bruset i ljud och bild.