radiolars.com » Modernism

Ansiktsigenkänning; FB – människa

Lars Lundeberg — Fri, 23 Jan 2015 20:29:23 +0000

Någon som har funderat på varför Facebook vill att vi ska namnge de personer vi ser på gruppbilder där? (”Tagga”)

Deras mjukvara för ansiktsigenkänning är till 97.25% säker. Även med olika kameravinkel och ljus. Människor brukar klara 97.53% säkerhet. Enligt text på länken, undersöker FB möjligheter att söka igenom hela webben efter samma ansikten de har, plus kolla övervakningskameror.

CITAT: ”Tracking your face across the entirety of the web, and in real life, as you move from shop to shop, producing some very lucrative behavioral tracking data indeed.” SLUT CITAT.

Så nu vet vi varför de vill att vi ska namnge våra vänners ansikten på gruppbilderna. (Min analys)

Extreme Tech:

http://www.extremetech.com/extreme/178777-facebooks-facial-recognition-software-is-now-as-accurate-as-the-human-brain-but-what-now

Makt över vår dagbok

Lars Lundeberg — Thu, 22 Jan 2015 11:05:23 +0000

En aspekt av våra digitala fotspår, är att de kan sparas i decennier. En del kommer finnas kvar i hundratals år. Dessutom lär dagens avancerade kryptering bli enkel att knäcka senare. All denna dokumentation av handlingar, tankar och känslor kommer att efterfrågas av seriös forskning. Även av affärsintressen, politiska partier, lobbyinggrupper, främmande staters krigsplanering och extremistgrupper. I varierande skala av gott uppsåt. Spåren kan användas när man ska köpa försäkring, hus, bil,… söka jobb, sjukskriva sig, söka pengar,…

Fler och fler av våra handlingar lämnar digitala spår. Var vi är, vilka vi träffar, vad vi läser, när vi sover, vad vi köper, om vi tar hiss eller trappa,.. Här syns våra handlingar, känslor och tankar. Många av dessa data samlas in och sparas i åratal. De säljs vidare. Kan användas utan att vi vet om det. Men vi själva har ingen makt. Vi vet inte vad som samlas in, var det finns, vem som kan använda det.

För individen kan för länge sedan glömda synder plötsligt användas emot en. För individen kan också vetskapen om att förklaring till oförklarade trauman finns lagrade någonstans, men för tillfället utom räckhåll, väcka hopp och förtvivlan.

Alla dessa data säljs och köps redan på en växande världsmarknad. Mycket privatliv har samlats in utan våran vetskap. Mycket har vi givit bort gratis. Här uppstår då situationen att dessa data om oss, kopieras och säljs ovanför våra huvuden. En fråga blir vem som ska ha rätt till dagboken över våra liv. Frågan om anonymitet blir inte så enkel när stora mängder data gör det lättare att identifiera. Det kan räcka med en liten pusselbit, för att koppla ett liv till en individ. Eller så syns redan den biten. Detta är ännu abstrakta resonemang för de flesta. Och ingen vet hur framtiden blir. Vem ska ha makten över våra dagböcker?

Kartlägga röster

Lars Lundeberg — Thu, 22 Jan 2015 10:46:58 +0000

Vilka låtar som spelas på radio har länge varit intressant för skivbolag som vill kolla populäritet och för radiostationer som vill kolla andra stationer. Mjukvara som känner igen specifika ljud, kopplas till radiomottagare, jämför med musikarkiv, och kartlägger vilka stationer som spelar vilka låtar, och när.

Samma teknologi kan kopplas till mikrofon och man kan följa vad folk har för ljud ikring under dagen. Det har länge använts för att kartlägga radiolyssnande, samt (åtminstone senare år) tevetittande. Det blir betydligt säkrare lyssnar- och tittarundersökningar än det gamla, där folk fick rapportera utifrån sina minnen. (När folk lyssnar eller tittar på internet reggas kanaler, tider, och vilken dator/ mobil/ surfplatta)

Sedan en tid finns liknande appar för mobiltelefon; de känner igen ljud i omgivningen, skickar till servrar med musikarkiv, och om det blir träff, syns i mobilen titel och artist, samt erbjudande om att köpa låten.

Snarlik teknologi skulle förstås kunna känna igen röster – vilka i vuxen ålder inte ändras så mycket – och man skulle kunna få en ganska säker identifiering. (Används troligen redan) Tekniken skulle även kunna bedöma folks stämningsläge (i första hand hur rösten är) och den ljudmiljö personen befinner sig i. (Vilket ger en utökad kartläggning av dennes liv)

Tanken att ens mobilmikrofon (eller mik i laptop, padda) ska skicka allt den hör iväg till någon dataserver någonstans, känns motbjudande för många. För att ladda ned appar, t.ex. för Facebook, ska man ofta godkänna att de kan använda ens mikrofon. Det anses vara för att känna igen musik, men skulle kunna användas till annat.

Orwells 1984 togs bort som icke önskvärd

Lars Lundeberg — Wed, 21 Jan 2015 18:45:40 +0000

George Orwells ”1984” – som handlar om ett framtida övervakningssamhälle där överheten förintar icke önskvärda skriverier – köpte många till sin läsplatta ”Kindle” från Amazon. Döm om kundernas förvåning och ilska, när den köpta boken plötsligt raderades från deras Kindle! (Det var strul med rättigheterna)

När detta hände 2009, var vi många som reagerade med häpnad, skratt och förskräckelse. Att en köpt vara kunde raderas var ju tekniskt möjligt, men vilken fräckhet. Och med just 1984!

Men, idag är vi redan vana vid ”Molnet”. Vi är vana att läsa saker på nätet. (Som denna blogg) Vi är vana att makten över vad som finns där, ligger hos någon okänd långt bort. Och att denne kan radera och ändra som den vill.

För 15-20 år sedan var det en amerikansk radiovärd som sade att framtidens barn inte kommer att fundera över datasamhällets kontroll. Jag fick mig en tankeställare när han sade detta. Inte hade jag kunnat ana att tillvänjningen skulle ske med mig själv.

Digitala arkiv kan ändras

Lars Lundeberg — Wed, 21 Jan 2015 18:35:02 +0000

I mitt barndomshem på sextiotalet sparades morgontidningen. I källaren låg stora högar med Svenska Dagbladet. Där kunde jag bläddra i – vad som för en tioåring – var gammalt. Jag växte upp med en bergfast tro på att vad som blivit dokumenterat, alltid skulle kunna kollas senare. Det skulle märkas om något var ändrat i efterhand.

Därför var det trettio år senare en omvälvande aha-upplevelse, när jag till slut insåg att detta skulle försvinna med den digitala tiden. Nu kunde man inte längre se om någon fifflat med gamla uppgifter. Och det kunde göras centralt, med effekt överallt. Tanken att vi nu skulle gå tillbaks till människans mångtusenåriga situation; med historiebeskrivningar som växlade med berättaren, var ett ordentligt hugg i min utvecklingspositiva tro.

I början på 2000-talet läste jag Robert Conqest och/ eller Vasili Mitrokhin, som berättade hur Stalins tidiga liv tagits bort ur Sovjetiska arkiv. (En del historiker spekulerar i om Stalin tidigare arbetade för Tsarens hemliga polis) Det gick tydligt att se hur dokumentering avlägsnats. I dokumentären ”The Soviet Story” visas hur gamla tidningssidor hade artiklar brutalt bortklippta av Sovjetcensuren. (Då gällde det samarbetet med Hitlertyskland, och/ eller hyllningar av samma regim)

Idag, även i Sverige, låter tidningar oftast sina gamla artiklar ligga kvar på nätet. Det kan ge nya klick. Frågan om, och hur, de då också ska ändra gamla uppgifter, har blivit aktuell. Det kan gälla saker som inte längre är politiskt korrekta. Det kan gälla sådant som senare är lagvidrigt.

Digitala minnen blir billigare men arkiv centraliseras. För 15-20 år sedan var det vanligt att folk, företag och institutioner sparade data i sina egna datorer, diskar och andra minnen. Idag blir central datalagring vanligare med ”Molnet”. Än så länge är det några få storföretag som härbärgerar detta Moln. Här finns en potentiell risk för att större delen av världens samlade historia skulle kunna kontrolleras av alltför få. Ännu mer då möjlighet finns att direkt kolla vilka individer som söker och läser exakt vilka historiebeskrivningar. Och exakt vad de själva sparar, och skriver.

Aldrig har det varit så lätt att spara så mycket. Vi får se till att det inte blir lätt att radera och skriva om världens historia. Det behövs mer spridning av digitala minnen, och mer spridning av kontroll av dessa minnen.

Indoor Positioning

Lars Lundeberg — Wed, 21 Jan 2015 13:56:16 +0000

Indoor Location eller Indoor Positioning är att lokalisera exakt hur mobiler rör sig. Exakt vilka steg vi tar, hur vi vänder oss, var vi stannar, hur länge, vilka vi möter, hur länge, och ibland även lite om hur vi mår. (Eftersom kroppsspråk kan berätta) Man kan avläsa om vi går i trappor, åker hiss, åker bil, tåg,…

Detta sker med mobilers sensorer för WiFi, fysisk rörelse, Bluetooth, magnetfält, RFID, GPS, ljud, mobilmast, LED-ljus och annat ljus (kamera), andra radiosändare,…

Detta används redan på flera håll i världen, inklusive Sverige. Vad säkerhetstjänster gör är hemligt och de har oftast den nyaste och hemligaste tekniken. Ibland är det fråga om företagshemligheter.

Betydligt vanligare för oss icke-glamorösa, är att kommuner och affärscentra kartlägger exakt hur vi rör oss. Vilka hyllor vi stannar vid. Vilka varor vi tittar på. Även om vi inte OK:at det. Vi är i första ledet anonyma. Dock känns våra mobiler igen som (i första skedet) anonyma serienummer. Dessa anonyma kan följas över landet. Och världen. Så utgångsläget är att de som spårar ser varje enskild mobil för sig som anonym. Men, det finns också flera vägar våra fysiska rörelser kan kopplas till våra namn.

En möjlighet är med automatiserad ansiktsigenkänning. När vi närmar oss en kamera, kan vårt ansikte kopplas till vilken mobil som finns i fickan. Mobilen som nyss var anonym, får nu vårt namn. Alla lagrade rörelsemönster från år tillbaks, kopplas nu till ansikte och namn. Men hur får ansiktet namn? Våra ansikten finns ofta med namn på internet, och på pass och körkort. Ansikte&namn finns på internet om någon ”taggat” (namngett) ansikte t.ex. på gruppbild på sociala media. Eller om vi själva lagt upp foto och namn någonstans. Även privatpersoner kan med sin mobil rikta kameran mot oss, och få vårt namn från internet. Så visst kan affärscentra göra det.

En annan spårning är om vi betalar med plastkort. Där finns namn&adress&bank, som kopplas till ansikte och mobiltelefon när vi står vid kassa. Då kan också alla tidigare inköp vi gjort med kort sammanfattas i en kundprofil. Alla byten vi gjort. Även med kontantbetalning om ansikte fotas av övervakningskamera. Man skulle även kunna koppla till besök vid bankomat. Samt om vi kliver ur bil med reg-nummer synligt.

Det är svårt att komma undan, om vi inte ska dölja våra ansikten. Men det räcker med att missa en gång, så kan ens ansikte kopplas till ens anonyma mobils lagrade rörelser från år tillbaks. Inklusive vilka vi träffat och umgåtts med. Och var&när.

Dessutom erbjuder kommuner och affärscentra ”gratis WiFi”, vilket man får om man uppger identitet. En annan väg är när vi klickat på ”ACCEPT” för någon gratistjänst eller app. Eller köpt något, och då kanske accepterat (”ovetande”) koppling av namn, tfn-nummer, e-post o.dyl. till dessa rörelsemönster. (Det är vanligt att butiker frågar efter telefonnummer eller e-post. Då kan ens identitet kopplas till ansikte&mobil&inköp)

En annan spårningsmöjlighet är den plats vi tillbringar nattvilan på; det är troligen vår bostad. Återkommande adress några dagar i veckan är troligen arbetsplats eller skola. Återkommande adresser på helger är troligen vänner. Osv. Med andra ord är det praktiskt taget omöjligt att vara anonym. Även med kontantbetald mobil med kontantbetalda samtal.

Spelar det någon roll om någon vet att vi varit i Gallerians köpcentra? Frågan som ska ställas är; spelar det några anonyma personer ständigt skuggade oss dygnet runt i flera år, antecknade allt de såg, spelade in allt? Såg alla våra butiksbesök. Alla våra sjukhusbesök. Restaurangbesök. Vilka vi träffade. Besök på polisstation. Arbete. Semester. Bilresor. Fest. Vårt kroppsspråk. Ansiktsuttryck. Samt även följde oss hemma? Stod bakom och såg vad vi läste på datorn, vad vi såg på TV:n. Ständigt filmande och antecknande… Utan att vi visste vilka de var och var de lagrade anteckningarna. Vilka vi inte kan få se. Än mindre radera.

Detta kan man komma ihåg, när man funderar över ”Indoor Location ”/ ”Indoor Positioning”. Det handlar verkligen om ”digitala fotspår”; våra fysiska rörelser.

Varför bry sig om ”Digitala fotspår”?

Lars Lundeberg — Wed, 21 Jan 2015 08:49:05 +0000

Fler och fler av våra dagliga handlingar sparas som digitala fotspår och fingeravtryck. Varje registrering är oftast harmlös, men tillsammans bildar de för evigt en bild av oss. Som är noggrannare än våra egna minnen. En term för detta är ”Big data”.

Detta kan resultera i många goda saker, Bättre förståelse av mänskligt beteende kan användas för att bygga ett humanare samhälle. Men samma information kan användas vid övervakning och förföljelse.

Hittills har mest speciella myndigheter haft tillgång till dessa data, men med tiden kommer tekniken att spridas till övrig förvaltning, större företag, och så småningom till en allmänhet. Redan idag kan hackare lära om våra liv.

De främsta källorna är våra mobiler och laptops. De har mikrofoner och kameror inbyggda. Allt fler och fler kan avlyssna och fotografera våra privata situationer. Mobiler kan även kartlägga vår geografiska position, vilket berättar hur vi lever.

Till detta kommer vårt internetsurfande. Det säger en hel del om hur vi känner, tänker och handlar.

”Digitala fotspår” i denna blogg tar upp:
– Tekniska aspekter. Vad är möjligt?
– Juridiska aspekter. Hur vill vi lagstifta?
– Filosofiska aspekter. Kommer vi att protestera? Gömma oss? Acceptera och se den digitala världen som en allsmäktig gud?
– Hur mycket styrs vi direkt? (Vid köp och politiska val)
– Hur mycket kommer vi att styras indirekt och ändra beteende?

Youtube vet var du pausar

Lars Lundeberg — Tue, 20 Jan 2015 22:21:18 +0000

Någon som märkt att Youtube håller koll på hur långt man tittat på en video, när man stoppar? Det är praktiskt om man vill återuppta tittandet från samma ställe senare.

Just nu kollade jag vad paustiden kopplas till. Inte till dator utan till IP-adress. Pausade på en dator, letade upp samma video på annan dator med samma IP-adress, och Youtube startade 16 sekunder före jag pausat. Snyggt! En funktion som är till hjälp. Tack!

Och samtidigt en påminnelse om att Youtube med mycket stor sannolikhet sparar exakt när man pausar, hoppar i filmer, vilken reklam man hoppar över, och troligen även säljer infon. Vilken såklart talar om vad man tittat på. Samt hur det stämmer med vad andra som sett samma video tittat på. Placering i grupp. Dessutom sparas troligen ens sökbegrepp för att hitta videor, eller vilken webbsida man klickade ifrån för att komma till vilken video, samt troligen datasamkörning med ”samarbetspartners”, typ sociala media, tidningar, e-post, marknadsföretag/ butikskedjor,… och säkerhetstjänster.

Troligen alltså. Det är ju också möjligt de inte sparar någonting…

Demokratisk kontroll av internet?

Lars Lundeberg — Tue, 20 Jan 2015 22:17:33 +0000

Varför är det så svårt att få demokratisk kontroll av internet?

I det fysiska samhället fungerar polisens övervakning och våldsmonopol bra. Internet genomgår snabb teknisk utveckling. Vilket gör det svårt för lagstiftning och myndigheter att hinna med, men globalisering kanske är det stora problemet. I en demokrati lyder även polisen under transparenta och demokratiska lagar. Av tekniska skäl har kontroll av internet hamnat under signalspaning. Det är ju elektroniska signaler som även går utanför landets gränser. Signalspaning handlade förr om att kolla fiendens militära kapacitet. Den omfattade nästan aldrig de egna medborgarna direkt. Verksamheten skedde ofta utanför det egna landets gränser. Fysiskt eller politiskt.

Utanför en demokrati gäller som princip inte landets egna lagar. (Vilket ytterst hänger samman med att inga egna valkretsar där finns) Här är demokratiers och diktaturers regeringar likställda. Som i krig. Vad en regering törs göra, handlar ytterst handlar om vem som är starkast. Oavsett om det finns internationella avtal. Ibland påverkar hemmaopinionen. Denna vardag som signalspaning alltid funnits i, har ”by default” kommit att gälla även internet.

Så hur demokratier ska förhålla sig till internet, har kommit att följa deras militärstrategiska situation. Till stor del. Även den naturliga extrema sekretess som gällt signalspaning, har ibland följt med förhållanden på internet. Även privata företag som verkar på internet, har ibland ställts under sina länders militära förhållanden. Även när de verkar direkt med vanligt folk. Nu är ju förstås ett grundläggande problem, att det vanliga medborgare gör på internet, till mycket stor del sker genom att kommunicera med servrar i andra länder. Inklusive kontakt med folk i andra länder.

Så hur ska ett lands parlament stifta lagar över områden där de inte har mandat? Där internationella handelsavtal kan inverka? Det finns flera exempel på internetlagar som gäller ett land, trots att trafiken går utomlands. Det fungerar sådär. Ibland räcker det med att folk knackar in ett annat lands domännamn, för att ändra förhållanden. Det finns också mjukvara där användaren kan fejka närvaro i annat land.

Är vi överens om att övervakning och kontroll av internet behövs? Jag tycker vi borde vara det. Vitsen med polis är att skydda folk och land. På internet kan folk drabbas av kriminalitet, från såväl smågangster som stormaffia. Företag kan driva verksamhet utan skrupler. Lura folk på pengar eller skicka undermåliga varor. Ekonomisk krigföring kan föras mot storföretag och nationer. Andra nationer kan skada såväl individer, som infrastruktur, som hela länder.

Sedan finns problemet med styrning av vad folk kan ta del av på internet. Det kan gälla stoppande av upphovsrättsligt material, tips om terrormetoder, försäljning av skadliga substanser, barnporr,… Så den typ av polisiär verksamhet vi är vana vid, behövs verkligen på internet. Den bör då också kontrolleras så som ordinär polisverksamhet styrs. Med transparenta lagar och insyn. Internet innehåller också militär verksamhet mellan nationer. Den ska fortfarande behandlas som idag. Med sekretess och militär lagstiftning.

En följdfråga som inställer sig är om internet kräver internationell lagstiftning, och i förlängningen världsregering. Där har jag inga svar.

Facebook analyserar ljud

Lars Lundeberg — Tue, 20 Jan 2015 22:07:01 +0000

Eftersom Facebooks mjukvara reagerar på den som försöker publicera upphovsrättsskyddad musik, så indikerar det att FB analyserar de ljudspår man försöker lägga upp.

Om de ändå analyserar alla ljud, så kollas ju talinspelningar också. Då lär mjukvaran känna igen även röster och kan – teoretiskt – hitta vem som talar också. Med FB:s mobil-app ger man dem tillåtelse att använda miken i mobil (och laptop förmodar jag) Då skulle de kunna spara ljudbilden av den röst som oftast är närmast. Såklart även vid telefonsamtal (samt Skype) Då blir ju identitet på röst mycket säkrare. (Samt på den man pratar med i telefon)

Om man sedan pratar i en butik som är samarbetspartner med FB, så skulle man kunna identifieras efter rösten även där.

Annars – om man har sitt ansikte i profilbild på FB – kan butikens övervakningskamera identifiera en med ansiktsigenkänning.

OBS! DÄRMED INTE SAGT ATT DE OCKSÅ GÖR SÅ.

Tekniskt möjligt, men kanske inte implementerat. Ännu. Det är bl.a. dessa detaljer som gör information som samlas in under flera år, långt senare kan komma att användas. Din röst kan sparas. Men var? Och av vem? För att användas till vad? När?