Stiftelsekungörelse   Undertecknade ha träffat överenskommelse om att bilda ett aktiebolag, vilket skall ha till föremål för sin verksamhet att under firma Skånes Radio Mercur Aktiebolag och enligt bestämmelser i ett samtidigt upprättat förslag till bolagsordning, idka kommersiell radioverksamhet.   Aktiekapitalet skall utgöra minst 5.000 kronor och högst 15.000 kronor. Aktie skall lyda å 100 kronor. För tecknad aktie skall inbetalas 100 kronor. Inbetalning för aktie skall fullgöras med 100 kronor omedelbart efter bolagets bildande. 50 aktier må tecknas av stiftarna. Konstituerande stämma skall hållas inom fyra månader från det registreringsmyndigheten godkänt stiftelsehandlingarna.   Landskrona den 3 december 1958. Nils Erik Svensson, Agnes Svensson, Nils Svensson   Egenhändiga namnteckningarna bevittna: Ivo Grenz, Lars Andersson   Kungl. patent- och registreringsverket har denna dag meddelat godkännande av förevarande handling, betygas, Stockholm den 15 december 1958. Ex officio: Gunnar Moore     Nils-Eric Svensson berättar varför han startade Skånes Radio Mercur. Och varför slutade han och flyttade till USA. (P) 2009 av Ingemar Lindqvist och Kenneth Andersson. Kort resumé om radiomonopolet - om kampen för Radio Syd. P-1982 av Ingemar Lindqvist och Kenneth Andersson Bildjournalen september 1958 - OBS! Mycket i denna artikel bör tas med stor skepsis. Bildjournalen november 1958 - Nu börjar Radio Mercur sända till svenska lyssnare - Little Gerhard, Pekka Langer och Lasse Lönndahl blir pirater. Bildjournalen januari 1959 Nu smugglas Little Gerhard ut ur Sverige - Det är ett radioprogram som - än så länge - måste smugglas ut ur Sverige. Första enkla kontrollrummet hos Skånes Radio Mercur. Jerry Katz närmast kameran och Göran Mellblom skymtar. Philips bandspelare EL 3542 och en skivspelare och hemmabyggd rattmixer. Maths Lindgren i kontrollrummet i Landskrona Ivo Grenz - Skåneradions förste mikrofoncharmör Skånes Radio Mercur 4 januari 1959 - Ivo Grenz presenterar Önskeposten Före 9/9 1959 sände Radio Mercur på 89,55 MHz, därefter på 88,0 MHz. Skånes Radio Mercur i oktober 1959 Rolf Nordström avslutar innan danskarna övertar dagens sändningar. Skånes Radio Mercur - Nattiné Nils-Eric Svensson ger er lätt musik och personligt prat i sen kvällstimma inspelat via FM-radio med bra ljud. 14 min. Skånes Radio Mercur, English By Music Finslipa din engelska med hjälp av Charles Richards och skön musik. 28 min (år? datum?). Radio & Television, april 1960 - Radio Mercur - illegal rundradiosändare i Öresund - När Radio Mercur startade sin verksamhet trodde de flesta att det skulle bli en kortlivad historia. Skånes Radio - programtablåer 1961 Skånes Radio Mercur - Ove Fundin Speedwayföraren Ove Fundin gäst i studion hos K G Alfe. 29 minuter. Skånes Radio Mercur 1961 kl.01:30-02:00 - Connie Wadner-Enhörning i"Nattvakten". Kvällsposten 13 februari 1962- Skånes Radio Mercurs sändarbåt lämnar Langeline idag - ...nyinköpta sändarfartyg Cheeta 1 som i den hårda stormen igår orsakade stort larm i Sundet... Radio Syd - det nya namnet från den 6 mars 1962, inte längre Skånes Radio Mercur. Ett större antal anrop, reklaminslag m.m. föredrag om skandinaviska pirater - inspelning från konferensen "Zeesenders 20" i Nordwijk, Holland i juli 1978. Paul "Dane" Foged inleder och berättar om Radio Mercur och DCR. Nils Thalin berättar sedan om Radio Nord, och Hasse Hansson om Radio Syd. Den här bilden för tankarna till den nordiska mytologin där guden Odin, härskaren av Valhall, fick sin visdom med hjälp från en korp på var axel. Här är det härskaren i Kanslihuset som får sin visdom från den korpliknande Olof Palme.

Nils-Erik Svensson

Ivo Grenz - Skåneradions förste mikrofoncharmör

Nils-Erik Svensson o Lennart Atterling i studion

Lennart Atterling läser önskebrev från lyssnarna

Så här såg den ut, Britt Wadners Chevrolet Bel Air Cabriolet årsmod 1955, och bilden visar verkligen det exemplar som Britt ägde. En lustig sak är att Britt i många fall matchade med identiska intressen som Jack Kotschack hade, och den här bilen hade nog även Jack älskat att köra.

Skånes Radio och förhistorien till Radio Syd

Det danska Radio Mercur hade sitt sändarfartyg placerat mitt i Öresund mellan Köpenhamn och Landskrona där det i ett smalt område är vare sig danskt eller svenskt territorium. Från den 2 augusti 1958 sände man danska program riktade mot danskt territorium, främst till Köpenhamnsområdet. Du kan läsa mer om detta äventyr här:

Läget från Radio Mercurs sändarfartyg var idealiskt även för sändningar riktade till den svenska sidan av Sundet, inte minst eftersom de hade sändningsuppehåll från 11 - 14 på vardagarna. Danskarna trodde inte de skulle ha så mycket lyssnare vid den tiden, men det var den tiden som användes för sändningarna på svenska.

Det blev 22-åringen Nils-Eric Svensson (NES) som startade Sveriges första fria radiostation med sändningar från ett fartyg. Det började dock mest av en tillfällighet:
Han hade hoppat in som fotograf för ett reportage för Kvällsposten om det nystartade Radio Mercur. I september 1958 drog han och gamle vännen Staffan Heimersson över till Köpenhamn och mötte Ib Fogh, som var en av de två toppfigurerna i Radio Mercur. Hur Nils-Eriks bilder blev är okänt, men på eftermiddagen, när de båda svenskarna återvände hem, hade NES lyckats få ett avtal med Fogh om att ansvara för de planerade svenska sändningarna. Kanske övertygade NES med hjälp av sina mediestudier i USA, bland annat hos teaterskolan Pasadena Playhouse och en TV-producentutbildning på UCLA och ett tillfälligt jobb på Sveriges Radio. Avtalet handlade om att hyra Mercurs sändare tre timmar mitt på dagen varje vardag.

Sändningsstarten var bestämd till den 14 december 1958, och det brådskade med förberedelserna för att från nolläge försöka få fram en bra och samtrimmad personalgrupp som fick öva sig i programproduktionen och den nyanskaffade tekniken. Nils-Erik var ännu bara en fattig student, men han hade snälla föräldrar som ställde upp med lån. Det gällde nu att bland annat hinna sälja in tanken på radioreklam hos tilltänkta annonsörer, och att skaffa ett rimligt musikarkiv. Provsändningar mot Sverige skedde den 12 november 1958 på Mercurs ordinarie frekvens 89,55 MHz. En månad senare - 14 december - kom sändningsstarten som gick helt enligt planerna och utan några som helst komplikationer. Premiärprogrammet inleddes med att Ivo Grenz med smeksam röst presenterade vad stationen hade för avsikt att bjuda - lättsam underhållning - och reklam. Även NES hördes i programmet.

Rimligt sett borde stationens premiär kunna ses som en stor nyhetshändelse och borde ha väckt skånetidningarnas stora intresse, men nobbades totalt. Tidningarna hade från TU (Tidningsutgivarföreningen) fått order att inte ge någon publicitet eftersom farhågor hade uttryckts att radioreklamen skulle medföra en ökad konkurrens om reklamkunderna, och som vanligt gick den affärsmässiga rollen för tidningarna före den journalistiska. Däremot skrev tidningarna gärna och mycket ifall de kunde hitta något negativt att rapportera om den lilla nykomlingen. Å andra sidan; negativ publicitet är publicitet det också, och kan väcka läsarnas intresse att själva undersöka vad det handlar om, och detta skedde också.

Skivbolagen var också motvilliga i början. De såg radion som ett hot och var rädda att skivköpen skulle minska om radion bjöd på gratislyssning på skivnyheterna. De förstod inte effekten av att spelning i radion snarare fungerar som reklam för skivorna, och ökar försäljningen. Detta skulle också visa sig senare när skivförsäljningen inom Skånes Radios lyssnarområde ökade mer än i övriga delar av Sydsverige.

I början var sändningstiderna begränsade till kl. 11 till 14, och under helgerna från 12 till 16.30. Från danskarna fick NES låna Jerry Katz som teknisk konsult den första tiden. Studiolokalen lånades ut av Nils-Eriks snälla moster, den inrättades i ett vindsutrymme på Fältgatan 2 i Landskrona. För att göra akustiken hygglig hängdes filtar upp på klädstreck så att filtarna bildade dämpande väggar för minskat rumseko, ett provisorium, men det fungerade bra.

Sändarfartyget låg så pass nära att det kunde ses från Landskrona, och den korta transporten av programband ut till sändarfartyget ordnades oftast med hjälp från lokala fiskare. Allt skedde under liten och enkel organisation men med så stor population som finns i området var det möjligt att nå ett lyssnarantal nära en miljon på den svenska sidan. För att utnyttja riktantennen optimalt vändes Cheetas sändarantenn med hjälp av ett särskilt anordnat styrhjul från sin västliga riktning mot Danmark istället mot öster och den svenska sidan. Sändningarna täckte då med bra styrka de västligare delarna av Skåne med främst städerna Malmö, Lund och Landskrona. Även norrut mot Helsingborg var möjligt att nå, men med rättså brusig mottagning där. Det påstås att man ibland riktade antennen norrut ifall man sände ett program som var sponsrat av någon helsingborgsföretagare, men det hörde till undantagen. I normala fall siktade man mest på att nå Malmö, där annonsmarknaden var störst. Många skåningar hade "danmarksantenner" för att kunna se dansk TV, och dessa kombinerades ofta också med FM-antenn i samma riktning, och för de flesta innebar inställningen av antennens riktning också bra läge för att höra Skånes Radio Mercur (och senare Radio Syd). Men så långt bort som Ystad hördes inte sändningarna trots att antennriktningen från Cheeta skulle ha stämt ganska bra. Men masten ombord var ju bara cirka 30-35 meter hög.

Att som nystartat företag utmålas som "kriminellt" och "pirat" och samtidigt vara så beroende av opinionen bland lyssnare och annonsörer ledde till en hel del ekonomiska svårigheter, och AB Skånes Radio Mercur hamnade i konkurs och bolaget ombildades den 1 augisti 1959. Under denna turbulens valde man att i sändningarna kalla sig Skånes Radio, utan Mercur i namnet. Egentligen hade man kunnat låta det förbli så, namnet var ju bra, och egentligen bättre än det som skulle väljas långt senare i stationens historia, Radio Syd, men av någon anledning valde man efter en tid att återta "Mercur" efter Skånes Radio. Lika ofta förekom att "Skånes Radio" uteslöts och namnet bara angavs som Mercur. Även namnet "Sveriges Kommersiella Radio" förekom, men bara som anrop i sändningarna.

Danska Mercur önskade senare öka sina sändningstider och öka täckningsområdet för sändningarna över Danmark. Dessutom hade man ofta haft svårigheter vid hårdare väderlek med lilla Cheeta, och ville därför ha ett större och tåligare fartyg. Den sista januari 1961 satte man in ett nytt, tidigare norskt passagerarfartyg, ”Mosken”, som döptes till Cheeta II, som därmed fick överta den förras placering i Öresund varefter den äldre "Cheeta" togs till varv i Kristiansand i Norge för översyn. Den nya Cheeta II var betydligt större, och hon hade utrustats med två likadana sändare på vardera 10 kW för frekvenserna 88 respektive 89,5 MHz. Även denna gång var det radioamatören William Pedersen som stod bakom bygget och konstruktionen. Under tiden sändningarna i Öresund skedde med Cheeta II innebar den utökade sändningsmöjligheten att Skånes Radio Mercur kunde förfoga så gott som ensamma över den ena sändaren, och kunde på så vis öka sändningstiden.

När lilla Cheeta återkom efter översyn stationerades hon i Stora Bält vid Elefantgrunden där sändningarna inleddes den 25 november 1961. Därmed uppnåddes en betydligt större täckning så att Fyn och en stor del av Jylland också kunde höra Radio Mercur, som därmed fick status som näst intill rikstäckande över hela Danmark. Ett trassligt skeende blev det dock när danskarna redan efter en veckas sändningar i Stora Bält kom till insikten att lilla Cheeta var en alltför osäker skuta i de oroligare farvattnen där, och därför skiftades placeringarna för de två fartygen i respektive Öresund och Stora Bält – sålunda flyttades lilla Cheeta tillbaka till Öresund och Cheeta II placerades i Stora Bält.

För Skåneradion innebar detta skifte att man åter tvingades dela sändare med danskarna, och det innebar alltså att åter gå ned i sändningstid. Företagsamheten levde under knappa resurser. Med större ekonomiskt svängrum hade det varit naturligt att lösa problemet genom att redan i ett tidigare skede ha ersatt den lilla Cheeta och sätta in två likvärdiga fartyg i Öresund respektive Stora Bält - vilket skulle ske något år senare.

För NES och Skånes Radio Mercur hade den provisoriska studion allt oftare upplevts för trång och enkel. Bara något kvartal efter starten byggde man därför upp en bättre studio på Norra Infartsgatan 55a i Landskrona, och det hela fick därmed en mer professionell framtoning. I september 1959 anställdes Britt Wadner som annonssäljare på stationen. Hon kom dit som en charmant och världsvan f.d. fotomodell iförd päls och med en stor öppen röd amerikansk cabriolet, en Chevreolet Bel Air årsmodell 1955, parkerad utanför entrén, och du kan läsa mer om vad som senare hände med denna bil om du klickar här.

Betraktad med en mer klentrogen blick var hon en 42-åring som med dålig framgång försökt sig på en skådespelarkarriär, hade tre avbrutna äktenskap bakom sig och hade just gett upp en konkursartad hotell- och restaurangrörelse. Det hade dittills inte gått så bra för henne men nu ville hon börja med något helt nytt. Hon berättade mycket om sina erfarenheter från filmreklam som hon jobbat med både som aktör och med producentansvar. Någon erfarenhet från radio hade hon inte, men hon gick in för sitt jobb med en så oerhörd energi, nästan som besatt, och fick snabbt större kunnande och större ansvar på stationen.

Vid flytten till Malmö blev det även en del förändringar när det gällde personalen, i några fall var det vissa som försvann och andra som kom in som nykomlingar. En av de sistnämnda var Ragnar Landerholm, som skulle bli en av Radio Syds bästa radiopersonligheter och det var Maths Lindgren som ordnade med Britt så att han kom med i gänget.

Ur stockholmsperspektiv gällde att så länge sändningarna över Öresund bara hördes över södra Skåne hade de inte setts som något som påkallade åtgärder från svenska myndigheter. Men när senare Radio Nord startade i Stockholms närhet i mars 1961 skrällde det till från regering och riksdag. Redan innan Radio Nord började höras utlovade man åtgärder för att stoppa vad som bokstavligen var under uppsegling, och när sändningarna väl startat och dessutom fick stor popularitet blev det uppenbart att man lagstiftningsvägen skulle stoppa alltsammans. I september 1961 fann Nils-Eric Svensson för gott att överge sitt radioprojekt och flytta tillbaka till USA för att fortsätta sina studier. Det stod helt klart för honom vad som fanns att vänta i Sverige; att loppet redan var kört. Han hade ingen önskan att kämpa vidare bara för att bli någon martyr.

Britt hade kommit till Skånes Radio som en gökunge i boet, och hon skaffade sig en allt större dominans och skulle inte i längden ha nöjt sig med en underordnad roll. NES och Britt hade under sitt samarbete haft mycket olika uppfattningar om det mesta, de var två starka viljor som oftast ville dra åt motsatta håll. Det är nog många som efteråt har beklagat vad som skedde, och att programmens kvalité sakta försämrades efter att Britt från september 1961 först övertog aktiemajoriteten och sedan den direkta ledningen för företaget när grundaren lämnade det för att resa tillbaka till USA och fortsätta sina studier i Los Angeles. För NES var det avgörande att klara studierna ekonomiskt, och för att säkerställa detta fanns ett särskilt villkor inskrivet i överenskommelsen med Britt. Det handlade om en löpande betalning av 400 dollar i månaden. Pengarna var tänkta att komma från radioverksamheten, för Britt hade egentligen aldrig några ören över personligen. Men för Britt var NES ett avslutat kapitel. Han fick aldrig motta en endaste av dessa avtalade betalningar, och han och Britt kom efter denna uppgörelse aldrig mer att ha någon kontakt med varandra.
NES är i dagsläget mest bosatt i Corona Del Mar, strax söder om Los Angeles, med hustru Cheryl, med vilken han också har sönerna Christoffer och Niklas. Från ett tidigare äktenskap har han en son som heter Peter och tre styvdöttrar.

Efter samgåendet mellan DCR och Mercur förfogade danskarna över över två likvärdiga sändarfartyg, Lucky Star i Öresund och Cheeta II i Stora Bält. Danskarna såg därfört inte längre någon användning för den lilla förstlingen Cheeta, som efter reparationerna åter lades på sin position norr om Saltholm men nu alltså med Radio Syd som ensamägare. Tidigare hade de svenska sändningarna fått underordna sig och vara en mer eller mindre välsedd gäst hos ägarna men nu bröts allt samband med det danska företaget. I dagspressen gick Britt Wadner ut med att man härmed också ökade sändningstiden till 19 timmar per dygn med start sex på morgonen till ett på natten utan avbrott. Hon angav också att man gjorde detta med en betydligt starkare sändare än man tidigare förfogat över. Sändningarna skulle också utökas med lokala nyhetssändningar och ett "Topp Tio", ett topplisteprogram som baserades på försäljningssiffrorna från de tio största musikafärerna i Skåne.

Radio Syd fick dock väldigt många problem med sitt förvärv av Cheeta. Den dystra måndagen den 12 februari grundstötte Cheeta i en storm och sände SOS varpå dansk bogserbåt ryckte ut och bogserade henne till Köpenhamns Langelinie. Där blev hon kvar i över tre veckor för reparationer. Några rubriker ur Kvällsposten följer.. 13 februari: "Radio Mercurs sändarbåt i beslag för några dagar".. 14 februari: "Polis bevakar Cheeta dygnet runt"...", 17 februari: "Cheeta får ligga kvar ännu ett tag"

Kvällsposten berättade, söndagen den 4 mars 1962, att "fartyget [Cheeta] har hållits kvar i närmre en månad av myndigheterna". Efter att de danska myndigheterna den dagen lät henne gå ut i Öresund igen kunde man från fartyget endast göra några testsändningar.

Redan dagen därpå gjorde man från Radio Syd gällande att packisen i sundet var så svårartad att man därför sökte nödhamn i Limhamn den 5 mars. Det rådde delade meningar om isen verkligen hade varit ett så stort problem som påståtts. När Cheeta anlänt till Limhamn utfärdades en order från åklagare Erling Strandmark att hon måste lämna hamnen inom 24 timmar, innan kl 11 [tisdagen den 6 mars]. Cheeta verkar ha varit "något som katten släpat in" för myndigheterna, en fläck som var svår att bli av med, och kanske man tyckte att radiosändningarna hon ställde till med inte var de värsta av alla problem. Som om detta inte vore nog - på morgonen [6 mars] stod polisen utposterad på kajen och väntade på att eventuellt beslagta fartyget om hon inte lämnade hamnen i tid. Då råkade hon ut för det som sen återgavs i kvällspressen så här: "Piratbåten i kollision med färja i Limhamn". Allt detta strulande inträffade just under tiden som kommunikationsministern i Stockholm slipade på argumenten för piratradiolagen.

Kollissionen verkar dock inte ha varit mer allvarlig än att Cheeta hann komma ut ur hamnen innan tidsfristen gick ut, och när hon samma dag [6 mars 1962] väl kom ut i sundet namnändrades Skånes Radio Mercur till Radio Syd. Nypremiären skedde kl 18.00 samma kväll, och efter allt tumult som varit kunde man äntligen fira att Radio Syd hade köpt loss Cheeta från danskarna.

Piratradiolagstiftningen arbetades fram alltmer frenetiskt i kanslihuset. Ofta brukar komunikationsminister Gösta Skoglund hållas fram som den mest aggressive. Men Olof Palme hade arbetat sig uppåt i kanslihuset ända sedan 1954 som sekreterare i statsrådsberedningen. Han blev tidigt statsminister Tage Erlanders närmaste förtrogne och lärling, men en lärling som var ytterst självtillräcklig, och han steg snabbt i dignitet. Han valdes 1958 in som riksdagsman för socialdemokraterna, och 1961 avancerade han till byråchef för stastrådsberedningen. Han var piratradiolagens uttänkare, bakom den inte alls lika intellektuelle Skoglund. Året 1965 efterträdde Palme Skoglund som statsråd, först för kommunikationsfrågor, där radio / TV då fanns, och när dessa frågor flyttades till utbildnings- och kulturdepartementet följde Palme med. Han genomförde ytterligare skärpningar i den svenska lagstiftningen för att stärka monopolsituationen. Palmes strävan med detta var i första hand att hindra införande av reklam i radio/TV. Enligt Palme själv:
"Jag skulle i all ödmjukhet vilja påstå att bland de allmännyttigt bäst använda åren av mitt liv var de jag i hög grad ägnade åt att bekämpa tanken på kommersialiseringen av den svenska radion och televisionen", sid 130 i Ulf Nilssons bok "Sverige, en sluten anstalt", läs boken
Palme blev Britt Wadners största problem. Gösta Skoglund var i det här fallet bara en marionettfigur, en bödel som utförde vad andra befallit - visserligen inte motvilligt.

Piratradiolagen infördes inte bara i Sverige. I Danmark stoppades Radio Mercurs verksamhet genom en lag som informellt kom att kallas "Lex Mercur". Den danska socialdemokratiska regeringen hade ända sedan starten för Radio Mercur envetet arbetat för att Radio Mercur skulle stoppas. Lagstiftningen i Danmark och Sverige hade föregåtts av ett ministermöte med berörda ministrar även i Norge och Finland där det infördes samordnade lagstiftningar och i alla länderna trädde lagstiftningen i kraft från och med den 1 augusti 1962.

Radio Nord var först att stänga, redan en månad innan lagen trädde i kraft, alltså i månadsskiftet juni-juli. Orsaken till att Radio Nord var så före lagen var att man där hade utsikter om att kunna sälja sändarfartyget och all studioutrustning till ett engelskt bolag, Radio Atlanta, och förhandlingarna om detta föreföll att vara klara. Nästa att säga adjö var sändningarna som Radio Mercur hade från sitt ena sändarfartyg, Cheeta II i Stora Bält. Men Radio Mercur hade även sändarfartyget Lucky Star i Öresund, och sändningarna skedde därifrån fram till slutet i månadsskiftet juli-augusti 1962.

Här kunde historien ha tagit slut också för svenska Radio Syd. Om det inte hade varit för en genant lucka i lagstiftningen - och om Britt Wadner inte hade upptäckt denna detalj.

Expressen, måndagen den 28 maj 1962, dagen då piratradiodebatten i riksdagen ägde rum.

Läs om Britt Wadners och Radio Syds fortsatta kamp