Sveriges första radiopirat:
RADIO BLACK PETER
På pingstaftonen den 31 maj 1952 var spelet över. Sveriges första radiopirat, Black Peter, togs på bar gärning vid en nattlig jakt efter att ha gäckat myndigheterna en längre tid. I dag kallas det piratradio när man sänder radioprogram utan myndigheternas tillstånd. På det tidiga 50-talet kallades det ”svartsändare” för att alla skulle förstå att det handlade om något skrämmande och fult.

Black Peter hade varit en nagel i ögat, ett hot, mot den svenska monopolradion. Men utöver det fanns hos myndigheterna i denna, det "kalla krigets" tid, en tro att svartsändaren kanske hade ett dolt syfte: att förmedla hemlig information till utländsk makt genom kodade meddelanden. Därför hade polisen och telegrafverket tagit hjälp från både militären och SÄPO för att ringa in denna ”eterns gäckande skugga”.

När Black Peter till slut hittades var det polismän och tekniker i tre fullastade bilar som slog ned på pirathögkvarteret. Dörren var låst, men piraterna fann på polisens anmodan att det var bäst att öppna. De nekade först, men de varma sändarrören talade sitt tydliga språk.

Bröderna Figaro - ja, de hade detta ovanliga efternamn - hade enligt egen uppgift hållit på med sina radiosändningar i nio månader, och alltså börjat nån gång på hösten 1951. Men redan två år tidigare hade polisen haft utredningar om en illegal sändare mellan deras hemsocken Åsele och Dorotea. Det var dock först under våren 1952 som Black Peters ”radiokarusell” kom i snurr på allvar med den då så populära ”Harry Lime theme” som signaturmelodi, den . Radioamatörer över hela landet hade jagat Peter, och den 10 maj hade Expressen en eterintervju med honom, där han fräckt och gäckande riktade sig till myndigheterna och sa ”Ni tar mej aldrig!”.

Black Peter återkom natt efter natt med början vid 22-tiden. Mest sände han skivor, vilket upplevdes rätt ovant i dåtida radio. Tidningarna var först med teorierna om att musikurvalet i själva verket skulle handla om kodade meddelanden till främmande makt. Mystiken tätnade, och Peter föreföll att snarast vilja förstärka denna mystik med kryptiska uttalanden:”Jag är ingen spion, men diplomat”, sa han en kväll.

Aftonbladet den 11 maj 1952 anser piraten som en stor skadegörare och manar allmänheten att hjälpa myndigheterna så att han ska stoppas:
”Efter fem timmars intensiva spaningar per flyg, bil och radio har Aftonbladet nu lokaliserat den okände sändaren Black Peter, som senaste veckan ställt till med sådant rabalder i radiovärlden.
Black Peter sänder, eller sände i varje fall igår kväll – från trakten av Kramfors. Mycket tyder på att han flyttar sig från plats till plats inom ett mindre område – under alla förhållanden ändrar han sin effekt – för att i det längsta undgå upptäckt.
Efter Aftonbladets noggranna pejlningar igår kväll har våra myndigheter fått en värdefull utgångspunkt för den fortsatta jakten på honom. När det gäller att demaskera honom har också alla radiolyssnare runt Kramfors sin chans att ge myndigheterna ett värdefullt handtag.”

Genom en insändare i Aftonposten i maj 1952 framgår att Black Peter även intresserade göteborgarna, och alltså hördes även där, och skribenten för fram sitt antagande att "Black Peter" nog bara är en "mixtrande skolpojk" som vill skoja lite.

Den 13 maj förklarade landsfogde Rudström i Härnösand att nu skulle det tas till krafttag mot Black Peter. Det skulle efter många misslyckade pejlingsförsök visa sig att sändningarna kom från det lilla Lomsjo, en skogsby med bara ett 40-tal invånare i Åsele socken i södra Lappland. Myndigheterna fick klart för sig ungefär var den illegala radiosändaren var belägen och teknisk personal både från Sundsvall och Östersund, såväl telegrafverkets folk som militär, deltog i spaningarna och kom i all hemlighet allt närmre Black Peter.

Black Peters högkvarter – en ladugårdsbyggnad
För polisens del leddes aktionen mot Black Peter av landsfiskal Erik Nordlander i Åsele. "Så fort jag hörde att teknikerna misstänkte Lomsjö tänkte jag på Figaro-bröderna", berättade Nordlander: ”Jag visste att de är mycket radiointresserade och att de vid sidan av sina jobb som skogshuggare brukar laga bygdens radioapparater. De har också en liten verkstad”.

Bröderna Figaro hade roat sig med dessa sändningar av intresse för radioteknik. De fann det intressant och spännande att spela musik och leka radioidoler utan att bli upptäckta. Enligt de medföljande teknikerna i uppbådet hade bröderna en sändare som var både stark och av god kvalitet. De hade själva byggt den, men inköpt en mottagare.

Bröderna John och Gunnar Figaro var då 24 och 26 år gamla. Många av de uppgifter som Black Peter lämnat i sina sändningar hade bara varit skoj, exempelvis om den höga antenn de skulle använda sig av. I verkligheten hade de endast hängt upp en antenn runt sin gård, men med mycket god effekt.

Stockholm utredde
Bröderna hade levt mycket avskilt och inte umgåtts med byns övriga invånare. Deras uppgifter i sändningarna kom senare att noga analyseras i Stockholm av säkerhetstjänsten. Men såvitt är känt så kom man inte fram till någonting annat än att allt handlade om två enkla skogsarbetare som fångats av radioteknik, och funnit ett nervkittlande sätt att få kontakt utåt från en enslig och tråkig vardag.

”Det måste vara någon i byn som har tjallat. Polisen kan aldrig ha pejlat in oss”, sa bröderna. De hade blivit överrumplade vid halv 12-tiden på natten. Några minuter tidigare hade de hållit sin sedvanliga "lördagskarusell". John Figaro hade varit den egentlige Peter. Han hade tidigare arbetat hos Asea, men övergått till skogsjobb.
Brodern Gunnar var självlärd radiotekniker. Bröderna hade lärt sig det mesta om radioteknik i populärvetenskapliga tidskrifter.
— Vi har inte haft annat att gå efter än vad vi läst i tidskrifterna. Kul har vi haft hela tiden, i synnerhet på slutet, när amatörerna landet runt stod i kö för att prata med oss. Vi räknade aldrig med att åka fast. Vi hade klarat oss om vi inte blivit förrådda.

Landsfiskal Nordlander hävdade dock att ingen angivare fanns. Infångandet hade uteslutande varit ett resultat av den pejling som telegrafverkets tekniker hade utfört.

Gunnar (t.v) och John efter rättegången. Visserligen ser de rätt muntra ut, men det var nog bara inför pressfotografen.

Den beslagtagna sändaren visas upp av sändaramatören, ingenjör Sven Granberg från Gävle.

Efterspelet för bröderna
Vid rättegången den första september 1952 i Åsele tingsrätt dömdes de till 75 dagsböter à 4 kr vardera. Åklagaren yrkade på strängt bötesstraff men ville inte gå så långt som till frihetsstraff. Bröderna (på bild här till vänster) kämpade för att åtminstone få behålla sin mottagare, grammofonen, skivorna och orkesterförstärkaren. I sin dom betecknade rätten, genom ordförande häradshövding Thomasson, brödernas bravader mer som pojkstreck, men då dessa stred mot svensk lag och bröderna bevisligen vetat om detta, ansåg rätten att deras illegala radiosändning måste straffas kännbart. Åklagaren yrkade att hela den beslagtagna utrustningen skulle anses förverkad och tillfalla kronan, vilket också blev rättens beslut.

Ny ”Black Peter” fast
Fortfarande flera år efter att bröderna Figaro hade upphört med olaglig radioverksamhet förblev namnet ”Black Peter” för den svenska allmänheten ihågkommet när tidningar skrev om sådan radioverksamhet. Tre år senare, den 24 januari 1955, skrev Aftonbladet om två personer som sänt olagligt i Gävle och använt sändaramatörers anropssignaler. En lokal radioklubb i Gävle ställde två bilar utrustade för radiotelegrafi till polisens förfogande och hjälpte dem i jakten på brottslingarna. Efter 45 minuters sändning knackade man på i det hus där sändningarna skedde. Två personer hittades, varpå den ene klippte av radioantennen och den andre försökte gömma sig under ett bord. -Sätter ni fast oss så ska vi se till att andra åker dit också, sade de vid gripandet, vilket ju inte förbättrade deras situation. Gävleborna hade använt en utrangerad militärsändare som mot gällande förbud hade sålts som surplus av signaltrupperna. Förmodligen sågs den som harmlös då den var på endast 2 watt.

Den här artikeln skrev jag ursprungligen i mitten av 90-talet och har i många år haft den ute på Internet. Då har jag också mött mycket gensvar från webbesökare som fascinerats av äventyren, precis som jag.

Den ena av bröderna hette Karl Gunnar Figaro, född 1926-01-10 i Åsele. Genom åren bodde han kvar i Åsele och arbetade på ett pappersbruk efter sin tid som skogsarbetare. Han avled 1998-01-30 i Åsele. I äktenskapet , ingånget 1963-09-28, fick han en son, Lars Gunnar, som bor i Åsele med sin fru.

Den andra brodern, John Verner Figaro, född 1928-01-29, Åsele, slutade inom skogsarbete efter en ryggskada som fordrade en steloperation. I mitten av 60-talet flyttade han till Linköping och arbetade på SAABs kablageverkstad inom flygindustrin. Han övergick så småningom till DATASAAB, där han arbetade med kretskortsarbete och monteringsarbete på datorer för bl.a. bankdatorsystem. Han var noggrann och visade ett estetiskt sinne med snyggt monterade ledningsdragningar i kabelstammar.
Radiohobbyn hade han under alla år, och beskrivs som pratglad men med svårigheter i det sociala umgänget. Han pratade även mycket i privatradio (27MHz) och byggde kortvågssändare som han sände, utan tillstånd, med. Han lämnade jordelivet, 53 år gammal, efter en hjärtattack, 1981-02-16, i Linköping.

Uppgifter till denna artikel har jag hämtat ur tidningsartiklar, främst Expressen via TTs pressarkiv. Som tidigare konstaterats fanns intresse för Black Peter även i Göteborgs-området, och här är en artikel i Göteborgs-Posten den 3 juni 1952 där tidningen berättar om att Black Peter åkt fast. Se även artikeln ur tidskriften Radio & Television årgång 1952, där de även har en bild på Black Peters hela radioutrustning efter beslaget.

Alf Lindgren (SM5IQ) i Täby, har som van släktforskare bidragit med födelseuppgifterna om bröderna Figaro. Alf har även en egen webb där han har berättat om sitt eget äventyr 1952, när Aftonbladet anlitade honom för att pejla på Radio Black Peter. Se Alfs webb (denna länk har fungerat tidigare men vid koll den 2015-12-10 fungerade den inte längre. Förfrågan skickades till källan samma dag)

En helt annan pirat hette Sommarpiraten, en FM-pirat som sände en kort period sommaren 1974. I deras sändning den 17 juni hade de ett inslag om Black Peter. Inslaget är amatörmässigt men spännande och kan avlyssnas

I tidningen Västerbotten nr 1 1995 fanns en bra skriven sammanfattande artikel om Black Peter