Att jobba
på Radio Nord...
Personalen på Radio Nord kan i
viss mån delas upp i två skilda kategorier:
dels de som tjänstgjorde i högkvarteret Kammakargatan
46 i Stockholm, och dels de som tjänstgjorde ombord på
sändarfartyget. Det fanns även personal som växlade
mellan de två arbetsplatserna, men för de flesta
ombord förekom det nästan aldrig att de visade sig
i lokalerna i stan. Bland de cirka 15 ombordanställda
fanns sändningstekniker, journalister, och så fartygspersonalen
i form av kapten, styrman, matros, motorman, kock m.fl. Det
kan förefalla som en överdrivet stor fartygspersonal
för en båt som mer eller mindre permanent skulle
ligga still för ankar, men det var försäkringsvillkoren
som krävde denna bemanning.
De ombordvarande teknikerna
var i flera fall rekryterade bland personer med bakgrund som
radioamatörer. De hade sändartekniskt kunnande och
en mångsidighet och verkstadsvana och skulle kunna greppa
allt från motorproblem med generatorerna ombord till
service på grammofonverk och bandspelare. De skulle
också fungera som ljudtekniker vid sändningarna.
Två
tekniker på Kammakargatan 46 - Bengt Törnkrantz
och Lasse Klettner
Vid rekryteringen av tekniker
till Kammakargatan råkade den för Radio Nord lyckliga
omständigheten föreligga att fem kvalificerade ljudtekniker
just då råkade vara lediga till ny anställning
- Bengt Törnkrantz, Pelle Lönndahl, Nils Skeppstedt,
Tage Sjöborg och Gunnar Heilborn. De hade arbetat på
Sandrews stora ljudatelje på Lästmakargatan 18
i det centrala Stockholm, och det var förresten där
som de allra tidigaste Radio Nord-jinglarna hade spelats in
i december 1959, bland annat "Blackbird". Den enorma
studiolokalen hade ursprungligen byggts för funktion
som inbyggd tennishall med måtten 12x25 meter och en
höjd om 8 meter under det välvda taket. Huset hade
en gång i tiden ägts av finansmannen Ivar Kreuger,
men efter hans död användes lokalen högst upp
på tre trappor av Irefilm, från 1931. Sandrews
övertog lokalen 1938 och hade under de sista åren
på 50-talet använt den för musikinspelningar.
Härifrån gick även den så kallade Ingo-natten
i slutet av juni 1959 med sändning via Radio Luxembourg.
Men huset revs 1960 - se huset innan det revs
Den mest svårundgängliga
personalkategorin på Radio Nord var de som arbetade
kring nyhetssändningarna. När nyheterna tillkom
i april -61 hade man för det mesta två redaktörer
vardera på landredaktionen och två på båten.
Redaktörerna på Kammakargatan började arbetsdagen
kl. 3 på morgonen med koll av morgontidningarna för
att få aktuellt material och redigera om för radiobruk.
TT:s "nyhetssändningar" över telefon 0710
bevakades. SRs tidigaste nyhetssändningar avlyssnades.
Via radiotelefonen ringdes nyheterna sen ut till Bon Jour,
där de spelades in på band för utskrift. I
landredaktionens rutiner ingick även att genom rundringning
kolla av med polisen och brandkåren, och när sporthändelser
var igång ringdes de viktigare sportarenorna för
att få fram resultat.
Nyhetsredaktionen på
Bon Jour samlade in nyheter från utländska radiostationer
via de kortvågsmottagare de hade för detta, en
National NC 400
och en Hallicrafter SX-100 .
Bland annat kollade man BBC och Voice of America. Via FM-radio
avlyssnades också SRs sändningar för jämförelsen.
"Här
är nyhetsredaktionen ombord på motorfartyget Bon
Jour" Kapten John Johnsson kikar in genom den öppna
luckan - han behövde ingen radio för att få
senaste nytt.
Lösningen med landredaktionen
fick dock till följd att samtal via Stockholm Radio ibland
blev så tätt återkommande, och medförde
i sin tur så orimliga kostnader för företaget
att det blev nödvändigt att dra åt bromsen
för denna trafik av sparsamhetsskäl. Direktiv om
detta, från Jack, infördes under sommaren 1961.
Under hösten 1961 blev det dock betydligt värre
när statliga order till Stockholm Radio förbjöd
alla samtal utom i händelse av sjönöd.
Det medförde att landredaktionens betydelse minskade,
om än inte upphörde helt. Nyheter kunde fortfarande
förmedlas ut till fartyget via "droppen" som
flögs ut till sändarfartyget varje dag strax före
lunchtid. Men fördelningen av redaktörer ändrades
med fler ute vid sändarfartyget och färre i stan.
Detta sammanföll
också med att kraven allt mer stegrades på redaktörerna
att de förutom allt annat även skulle iklä
sig rollen som trivsamma skivpratare i direktsändning
ute på båten. Detta skedde därför att
Jack hade kommit till insikten att direktsändningarna
gav mer liv och närhet. Det var visserligen en bra teori,
men när man i efterhand lyssnar på hur de direktsända
programmen lät så var väl nyhetsredaktörerna
i regel ytterst återhållsamma med att skivprata.
Kanske var det svårt att hålla hög svansföring
samtidigt i de två så olika rollerna av nyhetsuppläsare
med hög auktoritet, och sedan vara trivselputte i skivpratandet.
Såvida det inte handlade om någon större
nyhet som just kommit in, då Radio Nord oftast var snabbast
på avtryckaren som nyhetsförmedlare.
Personalen på sändarfartyget
var uppdelad i skift med två veckors tjänstgöring
och en veckas ledighet i land. För alla på sändarfartyget
var det jobbigt och trångt, ofta kyligt och rått
och under frivakter var det inte så bra möjligheter
till någon givande fritid. Alla har vi nog svårt
att fullt ut tänka oss in i hur det vore att under ett
par arbetsveckor inte ha någon möjlighet alls att
ringa eller ta emot samtal från sina närstående.
Så blev det för alla ombord sedan användningen
av radiotelefonen förbjöds från myndigheterna.
Många personer kom och försvann, det var hög
omsättning bland sändningstekniker och journalister
ombord.
Många bland de som var anställda på Radio Nord
har vittnat om hur hastigt det gick till när de fick sin
anställning. Visserligen var det nog inte Jack som direkt
handhade nyanställningar, men det var säkert fyllt
av Jacks anda när underordnade chefer anställde folk.
Ofta gick det ganska lätt att bli anstäld, men om
man inte passade sig, och det man åstadkommit inte passade
Jack, så kunde man ännu hastigare åka ut, nästan
på händer och knän.Sen
fanns andra som från de nyrestaurerade fräscha lokalerna
på Kammakargatan aldrig behövde sätta sin fot
på Bon Jours däck. Bland dessa fanns främst
Gert Landin och Larsan Sörenson, och sannolikt var inte
heller Lennart Atterling någonsin där. De här
tre var de högst prioriterade bland personalen.
På fjärde plats bland
de högre prioriterade bland hallåmännen
kom Kaj Karlholm. Han tjänstgjorde visserligen en hel
del på Bon Jour men av familjeskäl ogillade han
starkt att bli utkommenderad dit. Denna ovilja ledde honom
så småningom också till att bli en av
de mycket hastigt uppsagda, vilket skedde i början
av februari 1962. I den
tidningsartikeln i samband med Kaj Karlholms avsked motiverade
Jack Kotschack sin åtgärd så här...
"De som inte kan finna sig i att från sändarfartyget
Bon Jour jobba för Radio Nord har inget i företaget
att göra."
Hur många anställda fanns
det på Radio Nord? Det varierade förstås
från augusti 1960, när de första anställda
var 13 personer, till de 60-talet anställda som fanns
i maj 1962. Här nedan på denna sida har jag försökt
beskriva samtliga med anställning eller annan stark knytning
till Radio Nord. Men först kommer här en bild som
visar manskapet vid sändarfartyget en dag i maj 1961.
Här finns Kaj Karlholm som vinkar längst till vänster.
Jag tror mig också kunna urskilja Jan Gunnarsson till
höger om kockan Greta Gustafsson och kapten John Johnsson
står uppe på kommandobryggan. Men kan någon
namnge de andra?
ABRAHAMSEN,
Christer
(27/6 1942) ljudtekniker på Radio Nord. Han blev året
1976 regissör och manusförfattare (medförfattare
Niels Halding och Tom Lazarus) för spelfilmen "Drömmen
om Amerika" som handlade om de för mord dömda
kumpanerna Hjert och Tektor, och om avrättningarna av
desamma som blev de sista offentliga avrättningarna i
Sverige. Christer Abrahamsen har sedan dess varit verksam
som filmproducent med filmer såsom Yrrol (1994), Jönssonligan
på Mallorca (1989), Morrhår och ärtor (1986),
Svindlande affärer (1985) m.fl.
AGEHED,
Kenneth
(1941), sändningstekniker på Bon Jour. Efter att
Radio Nord hade sänt anrop om att en sändningstekniker
söktes, och Kenneth sökte jobbet, blev han bums
anställd vid intervju hos Ove Sjöström. Kanske
bidrog det att han, liksom Ove, var sändaramatör
(SMØXJN), eller så var det för att Kenneth,
då ännu bara 20 år, redan hade varit mycket
på sjön och varit radiotelegrafist i lumpen. Arbetet
som tekniker på Bon Jour fyllde arbetsdagarna med råge,
har Kenneth berättat. När man inte hade direkt sändningstekniskt
ansvar arbetade man med tekniskt underhåll av olika
slag. Antingen nere i sändarrummet med mätutrustning
där, och rummet var också inrättat som utrymme
för underhåll på bandspelarutrustningar,
avmagnetisering av band m.m. Kenneth förekom även
i arbete som disc jockey vid direktsändning i fåtal
fall och med mixning och övergångar mellan grammofonskivor
och band. Han blev också teknikern som hade det allra
sista arbetspasset på Bon Jour och tjänstgjorde
hela sista kvällen. Det var han och Pelle Lönndahl
som sedan tog sig nedför lejdaren till sändarrummet
för att stänga av 495m / 606kc vid midnatt.
Efter att Radio Nord upphört arbetade Kenneth först
i lite olika sysslor, pluggade vidare och arbetade samtidigt
bland annat som lastbilschaufför. Senare hamnade han
i arbete med militärelektronik och avancerade storartat
genom åren till forskning inom partikelfysik vid KTH.
Min bild av Kenneth Agehed vid Radio Nords 50-årsjubileum
2012
ANDERSSON, Thure Lennart
(1916 - 1999) Maskinchef på Bon Jour. Han föddes
i Göteborgs Haga. Bytte senare i livet efternamn till
Ackenäs. Med hustrun Sonja Magnhild Linnéa (1918
- 1987) fick han en son, Stig Lennart Ackenäs (1943 -
2000). Efter hustruns frånfälle flyttade Thure
tillbaks till sina göteborgska hemtrakter.
ATTERLING, Lennart (1931-2009) |
|
Lennart
Atterling fotad av mig 1981 |
hallåman med förflutet som skådespelare
och även erfarenheter från amerikansk radio och
TV, som han studerat och även arbetat i under en åtta
års vistelse i USA. Innan Radio Nord hade han med start
1959 jobbat på Skånes Radio Mercur, och sedan
haft planer på en egen radiostation för Mellansverige
och främst Stockholmsområdet. De här planerna
lär ha varit rätt långt gångna, även
finansiellt, när han en dag fick kännedom om ett
helt annat radioprojekt, och fick kontakt med Jack Kotschack,
vilket slutade med att Lennart blev anställd på
Radio Nord. Där blev han från start en av de tre
främsta rösterna, vid sidan om Gert Landin och Kaj
Karlholm för reklaminslag, men han var också van
som självkörande programledare. Hans främsta
jobb blev programmet Melodispegeln som gick på förmidddagstid
vardagar mellan 11-12 med mjuk och smeksam musik, och han
hade på lördagseftermiddagarna hand om programmet
Melodiposten, dit lyssnarna själva skrev in om sina önskeskivor.
Han blev också programvärd för ett av Radio
Nords mest udda och också mest kortlivade försöksprogram,
Buona Sera Italia, med prat om det soliga och då
mycket pittoreska semesterlandet och musik därifrån.
Från sensommaren 1961 upphöjdes han till programchef
men blev 4 månader senare i starten på februari
-62 abrupt nedflyttad från denna post.. Av denna orsak
valde han då att med omedelbar verkan säga upp
sig helt från Radio Nord. Efter tiden där arbetade
han under åren mest som frilansande AV-producent och
inom reklamproduktion.
AVELLAN, Tom
(1945 - 1999). Maskinist / motorman på Bon Jour, son
till Raya Ravell. Var med under stormnatten, december -61,
och omnämns i Jacks bok för hjältemodiga insatser.
Förblev genom livet en stjärna på att trimma
motorer, både i båtsammanhang och rallybilmotorer
och hade egen motorverkstad på Idungatan i Stockholm.
Han anlitades och fick fara runt i rally-Sverige till Falkenberg,
Anderstorp, Kinnekulle, Mantorp och även i Finland. Sonen,
Richard Avellan (1976), är civ.ing. Chalmers.
BAXLEY, Ron
kom från Gordon McLendons WYSL, Buffalo, USA och enligt
krav från Gordon gav Jack honom motvilligt jobbet som
programchef. Ron hamnade mitt i en motsättning mellan
Jack och Gordon om vilket sound och musikformat Radio Nord
skulle ha. Tanken från Dallas var att Ron skulle coacha
stationen och dess personal enligt de ideal som fanns beskrivna
i Gordons Policy Books. Dessa ideal var en framgångssaga
i amerikansk radio, och självklart skulle samma format
ge framgång också i Sverige, var tanken. Jack
hade studerat Gordons koncept och följde hans idéer
i många avseenden. Men Jack hade egna idéer för
ett svenskt "hemvävt" format med stor variation
som skulle vara något mer än enbart ungdomsradio.
Det handlade om att nå så många som möjligt
av de potentiella lyssnare som fanns inom täckningsområdet.
När lyssnarsiffrorna under Rons ledarskap drastiskt sjönk
var Jack snabb att avpollettera honom från programchefsposten
som han då hade haft under sommaren -61. Ron fick återvända
till USA, där han sen fick en lång och framgångsrik
fortsättning på sin radiokarriär. Ron finns
förevigad från sin tid på Radio Nord i en
aldrig sänd programinspelning
som är ett kul exempel på hur Radio Nord hade kunnat
låta i Dallas-tappning.
BENNWIK, Tommy
(1941) tekniker på Radio Nord. Senare på
SvT som producent / bildproducent med många populära
produktioner, bland andra: "Svensson Svensson",
"Lorry", "Sjukan", "NileCity",
"Detta har hänt" och "Rederiet".
Kanske det var ett sidospår från sistnämnda
serien som ledde till den Radio Nord-special som gick som
påskaftonsnöje i TV1 1994, där man med Tommy
Bennwik som producent sände en nostalgisk artistshow
med Ray Adams, Siw Malmkvst m.fl. i en miljö som skulle
likna ett Radio Nord men förlagt till en finlandsbåt.
Pressmeddelande Kanal 1 Nöje 23 feb 1994
Röster i Radio-TV 1 april 1994
BERGMAN, Hadar
(1939) sändningstekniker på Bon Jour,
senare tekniker på Sveriges Radio, och även filmmixare
på Göteborgs-TV med bland annat TV-serier som Hem
till byn resp. Kurt Olssons Julkalender
.
BERGSTRÖM, Kjell
(6 januari 1937) nyhetsman som anställdes från
våren 1961 och från sommaren det året upphöjd
till nyhetschef efter att Björn-Fredrik Höijer avskedats
(se d:o). Hade före Radio Nord varit volontär på
Stockholms-Tidningen under Carl Krügers tid och hade
sedan turen att komma till Radio Nord genom att han hade en
styvfar som varit skolkamrat med Jack Kotschack. På
våren -62 övergick Kjell till en anställning
hos Bunge-Meyers PR-byrå i Stockholm.
BERSELIUS,
Inga-Britt, dopnamn Inga-Britte Kristina,
född 3/7 1939 i Danderyd.
Hon var Jack Kotschacks stillfulla och representativa sekreterare
och hon fortsatte i den rollen även efter Radio Nords
upphörande. Trots hennes viktiga position i företaget
finns hon av Jack, i hans bok, omnämnd med endast en
kort mening: En särskild eloge vill jag ge min sekreterare
Inga-Britt Berselius som med nit och skicklighet höll
reda på både papper och tider i allt detta virrvarr.
Från 1970 var hon bosatt i Danderyd, men vad som senare
hänt henne är höljt i totalt dunkel.
BJERKE,
Kaj
född 1937 i Stockholm. Son till Metronomechefen Mats
Bjerke och jobbade som ljudtekniker på detta skivbolag.
Genom sitt jobb hade han en del känningar till ljud-folk
på Radio Nord, och det var med hjälp från
bland andra studiochefen Pelle Lönndahl som han fick
Nord-jobbet. Kaj jobbade som ljudtekniker, förstås,
men också som producent och programledare för jazzprogrammet
Studio 3. Kaj blev kvar på Radio Nord ända till
slutet, och följde sedan med Pelle Lönndahl till
ett jobb hos TV-aktuellt där han skötte ljudet vid
reportageinspelningar. I april 1963 fick han nog av den hierarkiska
arbetsplatsen och sade upp sig och flyttade till Köpenhamn.
Där jobbade han hos den danska agenturen för Muzak,
förlaget som specialiserat sig på det som ibland
kallas hissmusik. Efter 13 år i Köpenhamn flyttade
han tillbaka till Sverige via skånska Åstorp,
där han etablerade ett dataföretag.
BJÖRKLUND, Björn
sändningstekniker ombord på Bon jour. Var med i
de stormiga upplevelserna i början av december 1961.
BRANDELIUS, Harry
|
|
Mikrofondomptören
Harry Brandelius |
(1910-1994) programledare på Radio Nord.
Han var i sina yngre dar ämnad för affärsvärlden
och hade för detta skaffat en gedigen handelsutbildning
från bland annat Schartaus handelsgymnasium. Med sången
som enbart hobby gav han sig in som säljare och blev
också innehavare av Stockholms Resebyrå. I rollen
som Sveriges förste charterarrangör var han dessutom
själv ofta guide, främst på resmål som
Wien och Venedig, och utan att känna städerna så
väl, men han var så road av jobbet, och säkert
också en god och glad underhållare på resorna,
och det gick väldigt bra för honom.
Efter en revydebut 1930 och efter att han kom med i Hellas-revyn
och där fick bekantskap och hjälp från Åke
Söderblom (1910-1965) öppnades vägen mot den
storslagna artistkarriär han så småningom
skulle få. Det skulle bli över 600 inspelningar
som skivartist, men han var i ännu högre grad estradsångaren
som tog tag i publiken och sjöng med glad och lätt
dallrande vibrato från folkpark till folkpark, och även
med turnéer i USA och andra länder. Hans framgångar
fortsatte igenom depressionstider, folkhem, beredskapsår,
ransoneringstider, rock och pop. Mot slutet hann han med att
göra rockvideo av sin största succé "Nordsjön”,
vilken hans trognaste fans säkert ondgjorde sig över,
men han själv framhöll som det roligaste han gjort.
Med 6 framgångsrika decennier bakom sig från revydebuten
1930 kröntes hans artistbana när han 1990 röstades
fram som "Århundradets schlagerartist".
Med tiden blev han även rutinerad som programledare både
i radio och i TV, och vid övergången till Radio
Nord hade han just avslutat en succéfylld tid som programledare
i TV-serien "Storstugan". Programmet på Radio
Nord fick namnet "Harry på däck", och
det var tänkt att anknyta till den saltstänkta image
av äkta sjöman som Harry odlat genom åren
med många visor i denna genre. Men på Radio Nord
ville det sig inte alls, och programserien blev en kort historia.
Programmet sattes till fredagarna med två timmar, där
Harry, med visserligen lysande förmåga, presenterade
skivor och kåserade kring minnen från artistlivet.
Skivurvalet i programmet var det normala för Radio Nord,
blandat svenskt och utländskt och med variation i genrer.
Kanhända hade det lockat större publik om musiken
avvägts mer till Harry Brandelius egna, lite äldre
publik. Men det var till alla grupper i publiken man ville
nå, och när han med sitt anspråk på
gage inte lockade till sig fler lyssnare än vad Radio
Nords egna hallåmän fick, lades programmet ner
efter endast två försök.
BRANJE, Lars
(1934)
nyhetsman stationerad på Bon Jour - några år
tidigare flygare vid flygvapenflottiljerna F12 i Kalmar och
F1 i Västerås. Han flög J32 "Lansen"
och på F16 i Uppsala flög han även J35 "Draken"
och hade känningar till nästan samtliga fältflygare
inom Flygvapnet. Lasse fick 1957 överge sin flygkarriär
på grund av svåra synproblem som följdes
av Europas första hornhinnetransplantation med lyckat
resultat, men bara så att han fick syn på ena
ögat. Under åren efter 1957 var han först
en så kallad volontär för att gå i lära
i journalistyrket hos Norrlandsposten i Gävle, där
han avancerade till sportchef. Under en kortare tid arbetade
han sedan på Svenska Dagbladet innan han den 1 juni
1961 började sin anstälning hos Radio Nord. Lasse
blev den som först i Sverige, den 17 september 1961,
kunde meddela budet om Dag Hammarskiölds död efter
flygkraschen mellan Leopoldville och Nord-Rhodesia. Själva
nyheten hade först Ove Sjöström uppfattat via
kortvågen, och Lars Branje kunde snabbt göra ett
kunnigt inslag i nyheterna om den dramatiska händelsen.
Lars Branje började strax innan slutet för Radio
Nord på en anställning på Sveriges Radio
och jobbade med Dagens Eko-inslag och inslag för programmet
Journalen, där han ofta dessutom satt som programledare.
Ett inslag som Branje medverkade i för Journalen blev
dramatiskt i överkant. Han flög som andrepilot en
Lansen från F1 i Västerås, och meningen var
att göra en tvär överflygning över Radiohuset
i Stockholm för ljudeffektens skull. Förstepiloten
Sigge Johansson lade planet i mycket låg bana in mot
Radiohuset där meningen var att åstadkomma en ljudeffekt
live i programmet "Nattredaktionen" med Fritiof
Haglund och Britt Edwall. Men då J32:an befann sig 30
sekunder sen i tid till den överenskomna tiden exakt
23.32 så ökade piloten Johansson farten och åstadkom
en så kraftig ljudbang över Skansen, där hela
Leif Kronlunds orkester spelade vid dansbanan, att orkestermedlemmarna
fick lock för örona. Lars Branje satt samtidigt
i cockpit och rapporterade om flygningen i direktsändning.
Det blev en hel del skandalskriverier om händelsen efteråt
i pressen, och Lars Branje blev särskilt uppkallad till
radiochefen Rydbeck för att ge en förklaring till
händelsen.
BRODDMAN, John
(1937 - 2006) - tillsammans med sin far Georg Broddman (1902
- 1985) drev han butikskedjan Broddmans under bolaget J A
Broddman Aktiebolag, och blev den mest förekommande annonsören
på Radio Nord med oftast ett tjatigt upprepande av butiksnamnet.
Broddmansbutikerna sålde de stora välkända
märkena av film, kameror, radio, TV och även musikinstrument
och skivor. Broddmans sålde alltså kvalitetsprodukter,
men det som märktes mest var Broddmans starkt priskonkurrerande
roll gentemot övriga radio- TV- och fotohandeln genom
lågprisimport och det egna lågprismärket
IFBA, vilket möjligen ska uttolkas "Ing firma Broddman
Aktiebolag". Oftast köpte man in större lager
av någon produkt som sen fick namnskylten IFBA och ett
mycket lågt pris, och det var nog inte alltid hög
kvalitet som gällde för detta märke. Den första
butiken var den på Storgatan 12 i Stockholm och den
fanns där redan på 1950-talet. Nästa butik
blev den mest kända, i Konserthuset, och snart kom en
butik till - den på Sveavägen. Det var när
Radio Nord skulle göra reklam för alla tre butikerna
som Larsan Sörenson uppfann uttrycket "Broddmans-Broddmans-Broddmans".
Snart öppnades även butiker i Hallunda, Uppsala,
Täby, Malmö, Göteborg och Helsingborg och många
andra större och mindre orter landet runt, liksom också
på Ströget i Köpenhamn, och även Oslo
lär ha varit begåvade med en Broddmans-butik. Fortfarande
i mitten av 1970-talet var de så stora att de bara i
städerma Malmö, Helsingborg och Halmstad hade en
fördelning om totalt 7 butiker, men på 1980-talet
gick i alla fall alltsammans i konkurs. John Broddman tog
sin realexamen (1952), kom in på Påhlmans handelsinstitut
(1953) och Schartau (1957) och tog studier i USA 1960. Bland
hans större intressen på fritiden var tennis och
bridge. Han förblev ogift och fick inga barn. Han var
född den 13/7 1937 och avled 28/11 2006, blev begravd
14/12 2006 på Köpings kapellkyrkogård i Västmanland.
Den allra första Broddmansbutiken, på
Storgatan 12, Stockholm
Broddmans butiksentré vid Konserthuset
Broddmans Foto i hörnet Skeppargatan-Storgatan,
Stockholm
Anders
Burman och Ann-Louise Hansson i Metronomestudion, Karlbergsvägen
57 i Stockholm
BURMAN, Anders
(1928 - 2013) inspelningschef på skivmärket Metronome
och skapare av programmet Metronomenytt på Radio Nord.
Det blev ett populärt och bra program med ett lyckat
och musikkunnigt programledarpar i dels Anders Burman själv
och Per Nyström (se dito). Se mer om Metronomenytt
Två programinspelningar finns bevarade :
Metronomenytt 1 december 1961
Metronomenytt 29 juni 1962
Tillsammans med brodern Lars och med vännen Börje
Ekberg grundade Anders Burman, som den främst pådrivande,
skivbolaget Metronome 1949. Målsättningen var att
producera skivor med svensk jazz men inriktningen breddades
och även andra genrer och artister fick rymmas in i detta
bolag. Bland artister som fick sin start på grammofon
tack vare Anders Burman fanns Siw Malmkvist, Cornelis Vreswijk,
Fred Åkerström, Pugh Rogefeldt och Owe Thörnqvist.
Bolaget blev mycket stort och betydande under 50- och 60-talen
och bland artister som i de här åren var knutna
till bolaget var Ann-Louise Hansson, Anna-Lena Löfgren,
Per Myrberg och Alice Babs. Anders Burmans förmåga
att hitta bra artister var enastående, men en av de
som vägrades att få skivkontrakt var Magnus Uggla,
fast det gick ju rätt hyggligt ändå för
honom. 1983 såldes märket Metronome till Warner
Music.
BYSTRÖM, Anita
Birgitta (17/2 1940 - 17/8 1982)
Hon var sekreterare närmast till försäljningschefen
Bok Reitzel. Förutom sekreterarjobbet fick hon flera
gånger också medverka hos Larsan som medpratare
i Topp 20 och som röst i reklam, bland annat i Duralexreklamens
"Mamma det höll", där Anita fick försöka
låta som ett barn. Anita var redan innan Radio Nord
bekant med Solveig Ullerstig (se d:o), de hade känt varann
ända sen de båda började i folkskolans första
klass i Midsommarkransen och var bästa vänner sedan
dess. Båda hade också känt Ingegerd Ekinger
(se d:o) sedan tidigare när de alla tre - om än
inte samtidigt - fick plats på Radio Nord. Anita fick
efter Radio Nord jobb på EMI som sekreterare åt
VDn. Hon arbetade sen i Amerika i något år som
sällskapsdam åt en äldre änka.
Anita gifte sig och fick efternamnet Hagås, och i äktenskapet
fick hon 1966 en son, Pelle, men hon skilde sig 1977. Anita
var en renlevnadsmänniska, rökte inte, noga med
motion och kost, men föga hjälpte det i hennes fall.
Hon blev sjuk i cancer i början av åttiotalet och
dog endast 42 år gammal.
CALÉN, Göran -
se Kallén, Göran
CALLISON, Glenn -
KLIF:s tekniske chef som med hjälp av assistenten Archie
Mesch byggde sändaranläggningen ombord på
Bon Jour när hon var förankrad vid kajplatsen nere
i Köpenhamn.
CEDERMARK, Stig
(1936) - annonssäljare på Radio Nord.
|
CHRYSANDER, Louis
(1932 - 1999) med erfarenhet från Stockholms-pressen
kom han till Radio Nord och blev stationens mest mångsidige
anställde. Hans huvudsakliga arbetsuppgift var
stationens skrivna material, features, serier, men även
programchef, nyhetsman, copywriter, hallåman,
tävlingsspecialist och många andra funktioner.
Radio Nord övergav han strax innan slutet och hamnade
som studioman på TV. Han ägnade sig också
åt litterära översättningar i många
genrer, t.ex. deckare och även barnböcker,
ibland i team med Lena, hans hustru sen 1959. |
Louis
Chrysander 1962 |
EINESTAD, Jörgen
(1930-1998) - nyhetsman med tjänstgöring på
Bon Jour. Såvitt känt anställdes han från
sommaren 1961 och finns med i t.ex. en inspelning av Nordmorgon
från den 13 juni 1962.
|
EKINGER (-WIDÉN), Ingegerd
(1930) sekreterare närmast till Henry Fox, men
anlitades även som röst i en del reklaminslag.
Mest märks hon i reklamen för Turtle Wax,
där hon skojar med ekoeffekter tillsammans med
Gert Landin. Ingegerd var god vän med både
Solveig Ullerstig och Anita Byström när hon
anställdes på Radio Nord. |
Ingegerd
Ekinger och Barbro Kimsjö med brevskörd |
ELMLUND, Svante
(1/3 1926 -30/3 1984) styrman på Bon Jour som var med
under den dramatiska färden från Köpenhamn
till Stockholms skärgård vid julen 1960.
ENGLUND, Roland |
|
Roland
Englund i Bon Jours sändarrum |
(1925 - 2002) Anställdes som förste
sändartekniker för tjänstgöring ombord
på Bon Jour. Han kom närmast från Televerket,
där han hade haft liknande arbetsuppgifter. I motsats
till vad som uppges i Jacks bok så trivdes Roland mycket
bra på sjön, och han hade en egen ruffad träbåt
och njöt av friheten ute på sjön. Men en stormig
natt ute på Bon Jour fick Roland att tänka på
sin familj, han var gift och hade två döttrar,
och det var det han vägde in när han bestämde
sig för att sluta. Det gick bra för honom senare
i livet. Han började arbeta på Svenska Radioaktiebolaget
för att sedan söka och få en arbetsledartjänst
på Telub i Växjö, vilket ledde till att han
och familjen flyttade till Växjö och förblev
sedan kvar där.
EPAE, Jay - eg. Nicholas Epae
(1932
- 1994) Blev förknippad med Radio Nord genom att få
en långvarig Topp 20-placering med den 1960 på
skivmärket Mercury (USA) lanserade singeln "Hawaiian
Melody" / "Putti Putti", där den senare
alltså var B-sidan men blev topplistans allra största
hit. Det var ljudteknikern Bengt Törnkrantz som upptäckte
skivan som var tänkt att kasseras. Bengt testspelade
skivan och gillade låten, och lät den på
eget bevåg få chansen till spelning i Radio Nords
vanliga musikblandning. Den blev sedan efterfrågad av
publiken och fick därför chansen att komma in på
Topp 20 från den 3 maj 1961. Sedan var historien igång
och den låg kvar i 41 veckor på listan.
Jay Epae var äkta maurier, hemmahörande på
New Zealand, även om han i flera fall sjöng melodier
som kunde få honom att missförstås som en
sann hawaiian. Han blev en favorit, men bara i Sverige, och
framgången smittade av sig i viss mån i de övriga
nordiska länderna. Efter framgången med 50.000
sålda exemplar av "Putti Putti" gav
|
|
|
|
skivmärket Mercury honom ytterligare
chanser - 1961 kom singeln "Hula Cha" / "It's
Driving Me Wild", där "Hula Cha"
fick 9 veckor på Topp 20. Året därpå
följde singlarna "Wassa Matta You" /
"Dance With Me Lulu", "Hokey Pokey Hully
Gully" / "Jungle Speaks" och efter övergång
till skivmärket Capitol kom samma
år ytterligare två singlar "Coffee
Grind" / "My Girl", "Surfin On Waikiki"
/ "Patu Patu". Men Jay Epaes framgångar
var måhända beroende av sambandet med Radio
Nord och den så medryckande "Putti Putti".
Vad som därefter kan ha varit orsak till att hans
framgångar inte fortsatte - om det berodde på
stationens upphörande eller de andra låtarnas
sämre hit-potential - ja det är något
som säkert kan finnas olika åsikter om.
FEUK, Claes Otto
Född 22 juni 1938. Började på Radio
Nord efter avslutad militärtjänst. Första
tiden jobbade han bland annat med att öpnna, läsa
och besvara "beundrarbrev" från bland
annat radioamatörer världen över. Avancerade
och övertog Benny Witz (se d:o) roll som traffic
och fick senare pröva på som annonssäljare
i Radio Nords slutskede. Claes beskriver arbetssituationen
på Radio Nord med att "Många av oss
var unga, entusiastiska, och kunde ställa upp dygnet
runt. Det var spännande med flera amerikanska chefer
och alla skriverierna i tidningar. Det var en uppsjö
av olika slags personligheter som jobbade där vilket
också gjorde det spännande. När stationen
upphörde kommer jag ihåg att jag och Lena
Jularbo satt i en båt på Trälhavet
o drack gravöl.". Claes blev efter Radio Nord
säljare / bankkonsulent hos Handelsbanken och var
banken trogen i olika befattningar till sin pensionering.FOSTER,
Jim
den av Gordon McLendon förordade "marinexperten"
som hittade "Olga" som senare byggdes om och
blev "Bon Jour".
FOX, Henry |
|
|
Henry
Fox 1982 |
(1919-1998) Ansvarig för Radio Nords
jingelproduktion och skrev oftast både text och
melodi i flygande fläng, men ibland lånade
han välkända melodier, inte minst för
Radio Nords mest välkända jingel "Bye
bye Blackbird". För sångkörinsatser
på jinglarna anlitades den tidens största
studio-körsångare där den kristallklart
tonsäkra Pia Lang - eg. Margit Fredriksson (1933)
- kan sägas vara den mest anlitade - det är
t.ex. hennes röstinsats vi hör i "Gunga
till tonerna från Radio Nord". En annan av
de mer förekommande sångarna var Svante Thuresson,
och enligt honom var det oftast en kvartett sångare,
och när han var med var i regel Pia Langs medverkan
självskriven. För de manliga körinsatserna
kunde de förutom Svante variera med sådana
som Leppe Sundevall, Johnny Eek och Bo Söderman.
Förutom förmågan till sång var
de alla stora även som instrumentalister, och Svante
var en av Sveriges främsta batterister, så
de bidrog ofta med sådan mångsidighet.
ett medley av Radio Nords jinglar. Ingemar
Lindqvist
Henry Fox hade mångårig erfarenhet
som kapellmästare, musikförläggare, kompositör
och arrangör som desutom hade avlagt ingenjörsexamen.
Bland mer dramatiska händelser i hans karriär
hör att han var kapellmästare på Svenska
Amerikalinjens ”Stockholm” i juli 1956 när
det kolliderade med ”Andrea Doria” så
att den sistnämnda gick till botten. Det var han
som skrev svenska texten till schlagern Den som glad
är (Everybody Loves a Lover). På Radio Nord
jobbade han energiskt och med fantastisk kreativitet
med jinglarna. Alla minns väl ”Broddmans
- Broddmans - Broddmans” och man kan verkligen
använda ordet driftig när han ska beskrivas.
|
|
Henry
Fox ägde skivmärket -skivan.
Han var också bakom pseudonymerna Ture Blank
och Boy Renard på skivans etikett här
ovanför. Hans riktiga namn var egentligen
Henry Fuchs. Han gjorde arret och stod bakom orkestern
som kompade. Men det är åtminstone
inte han som sjunger på skivan och poserar
i baddräkt på bilden. |
|
Under en period lyftes han till rollen
som programchef på Radio Nord. Fox verkade klara
hur många arbetsuppgifter som helst men Jack skriver
i sin bok att han med tiden upplevde Fox som alltför
envis och att han hade svårighet att ta direktiv.
Bäst fungerade Fox när han jobbade hårt
med arrangemang, texter och kompositioner.
Henrys enorma arbetskapacitet räckte
också för skivproduktioner av allehanda slag,
bland annat med det med Radio Nord förknippade
skivmärket HÖR-skivan på vilket bland
annat EP:n "Sjung med Radio Nord" kom ut.
På Hör-skivans märke kom
även den av Raya Ravell insjungna "Skriv ett
brev till mor där hemma", som också
fick text och melodi av Henry Fox, och han stod även
för kompet i team med Ebbe Jularbo, som han tidigare
i sitt musikerliv hade haft mycket samarbete med.
Utöver jinglar för Radio Nord
var Henry Fox även upphovsman till cirka 500 kompositioner,
varav dragspelslåten "Solglitter" är
den mest kända. Den komponerades 1947, och samma
år gjordes den inspelningen
av Solglitter med Jularbo J:rs Trio där förstås
även Henry Fox ingick. Hans namn finns noterat
som upphovsman på 78-varvaren (Sonora 7353 - 7594-SSA)
men med stavningen Fuchs.
Från hans tidiga musikerliv som
kapellmästare i olika sammanhang finns inspelningar
på 78-varvsskivor med hans egna kompositioner
och texter och med olika orkestersättningar under
namn som Henry Fox Trio, Henry Fox orkester, eller Henry
Fox och hans Foxterrier. Här en av dessa 78-varvare:
Henry Fox orkester - Twelfth street rag
- foxtrot (E. Bowman) Odeon SD-5547a - Inspelning gjord
i Stockholm 13 okt 1950.
Henry Fox var som - lindrigt - sagt driftig
inom musikens värld vilket visade sig bland annat
i form av Fortuna-skivan, där
det tidiga 60-talets senaste hits gjordes tillgängliga
till billigt pris med en ny skivutgåva varje månad.
Fortuna-skivan var i det vanliga 17cm EP-formatet, och
lockbetet var att skivorna hade hela 6 hits per skiva,
alltså 3 per sida, vilket ju var mer än EP-skivor
normalt bjöd. Inspelningarna på skivorna
var covers gjorda med helt andra sångartister
än de som låg på hitlistorna, vilket
väl inte alltid framgick så tydligt i reklamen.
Ett exempel på hur Fortuna-skivorna lät kan
avnjutas i nedanstående exempel:
Fortuna-skivan Nr. 1
allra senaste utgåvan av Fortuna-Nytt
GRANBERG, Christina
|
|
|
Sju
skönheter slogs om miss-titeln i finalen
i Kungsträdgården, och trots uselt
väder fick den här tillställningen
årets rekordpublik, över 15 tusen hade
samlats. Möjligen kan en orsak till den stora
tillströmningen vara den förhandsreklam
som Radio Nord gav inför evenemanget. Vinnare
blev Christina Granberg. |
(1942) - Miss Radio Nord - gift Christina von Schrenk,
tvåbarnsmor Hon blev framröstad till titeln
genom en tävling över Radio Nords hela täckningsområde
där 7 finalister utsågs i hård tävlan,
och senare en final i Kungsträdgården med
Hagge Geigert som konferencier. Miss Radio Nord fick
sedan representera Radio Nord som prisutdelare, demonstratris,
försäljare, fotomodell och mannekäng.
Det var som mannekäng hon hade arbetat innan hon
fick sin utnämning av Radio Nord. Hon hade dessutom
haft en filmroll som svenska skönheten "Anita"
i en italiensk spelfilm, Le svedesi, med premiär
i slutet av december 1960.
GRENZ, Ivo
(1936 - 2001) journalist och hallåman på
Radio Nord. Han kom närmast från Skånes
Radio Mercur där han varit med ända från
starten i december 1958 som stationens allra förste
disc jockey. På Radio Nord uppfattades hans lugna
stil passa bäst för det stillsamma programmet
Siesta mellan 12 och 15. Närmast efter Radio Nords
upphörande hamnade han på Sveriges Radio
som hallåman. Han var med sitt produktionsbolag
Ivo Grenz AB regissör, manusförfattare och
producent för långfilmen "Protest"
(1963) där bland andra Hans Wahlgren, Mariann Nordwall
och Torsten Wahlund fanns i rollistan. Under många
år arbetade Ivo som journalist på Sveriges
Television och var under 70 - 80-talen ofta nyhetsankare
på Aktuellt.
GRÜNBERGER,
Lars
(1938 - 2011) Han var född i Stockholm,
son till Radio Nords advokat Mauritz Grünberger,
äldst med fyra syskon, och tog en fil kand i ekonomi.
Efter studierna s ökte han sig till reklambranschen
via ABC Annonsbyrå. På Radio Nord skrev
han reklamtexter och i några fall medverkade han
som programledare. Efter Radio Nord fortsatte han inom
reklambranschen. Han bildade 1980 den egna annonsbyrån
Attract Media & Marketing AB som utvecklades så
bra att han kunde öppna dotterbolag i Helsingfors
och Köpenhamn. Han anlitades även för
föreläsningar i masskommunikation och var
ordförande i marknadsföreningen i Stockholm.
Han var mycket road av skidåkning, segling, jakt
och Saltsjöbadens Golfklubb. Liksom flera andra
av de som haft förflutet på Radio Nord närde
Lars ett med åren växande jazzintresse, och
det var med "Lazze G"-s initiativ som gladjazzbandet
Jelly Babies bildades. Han startade Saltsjöbadens
Jazz Club år 2008 och han lade ner mycket av sin
tid åt Föreningen Classic Jazz. Lasse hade
turen att redan som 17-åring hitta sitt livs kärlek
Tulla, som han gifte sig med och de förblev lyckliga
tillsammans och fick tre barn och sedermera åtta
barnbarn.
GRÜNBERGER; Mauritz
(1902-1987), Radio Nords advokat
GUNNARSSON, Jan
(1939-1989) sändningstekniker och underhållstekniker
med huvudsaklig tjänstgöring ombord på
Bon Jour. Blev efter tiden med Radio Nord även
anlitad av Ove Sjöström som medhjälpare
vid uppbyggnaden av Radio Caroline North i Irländska
sjön, och på bilden nedan ser vi honom vid
ett mindre jäktat tillfälle därifrån
bredvid Ampex-maskinen med ett band rullande.
Undertecknad var i mitten av 80-talet
arbetskamrat med Jan. Det var då jag tog bilden
närmast här ovanför. Han jobbade då
som verkstadsmekaniker med svarvnings- och fräsningsarbeten
på Tekniska Museet i Stockholm. Han berättade
om en hobby han hade att bygga fungerande ånglok,
och han lär ska ha haft ett körbart ånglok
med vagnar i sin trädgård med en smalspårig
järnväg. Annars var han inte precis yvig med
att berätta, men mycket vänlig, och jag fick
låna en del foton av honom och en del trycksaker,
och även det pressklipp som finns kopierat
där det berättas om arbeten kring Radio Caroline
North vid våren 1964. Där omnämns även
Jan, men hans efternamn anges som "Glinnarson".
GUSTAFSSON, Greta
Kocka på Bon Jour. Hon har fått
mycket beröm av de som hade att tjänstgöra
ombord på Bon Jour för den fantastiskt goda
maten, inte minst var hon mästare att laga till
sjömansbiff. Men hon har också kommit att
förknippas med en historia som liknar en skröna.
Den handlar om ett svartsjukedrama där Greta lär
ska ha upplevt en rivalitet med en yngre kvinnlig köksanställd
på Bon Jour och hotat den yngre med kniv. I denna
historia brukar Greta utmålas som så extremt
tjock, vilket är en viktig förutsättning
i storyn eftersom den slutade med att Greta fastnade
i en sån där ventil som är formad som
en stor tratt. Skrönan motsägs totalt av nedanstående
bild på en glad men inte så värst tjock
Greta Gustafsson. En rolig historia blev det, men ska
man tro på den?
GÄRDE-WIDEMAR, Ingrid |
|
|
Ingrid
Gärde-Widemar |
(1912 - 2009) lagråd, ordförande
i första lagutskottet och senare första kvinnan
i Högsta domstolen och också Sveriges första
kvinnliga justitieråd. I sin egenskap av lagråd
visade hon alltid en enastående integritet och
i frågan om Lex Radio Nord yrkade hon avslag på
propositionen. Hon ansåg inte att Sverige var
förpliktat till denna lagstiftning. "Lagen
ger intryck av att i första hand vilja skydda och
värna monopolställningen för ett visst
företag", menade hon. "Lagen straffbelägger
en rad handlingar som förr ansetts som fullt normala.
Att annonsera på en sådan här fri radiosändare
uppfattas inte som en kriminell handling, och vårt
rättsväsende blir inte berikat genom en sådan
lagstiftning", sade Ingrid Gärde Widemar.
Läs mer om Ingrid Gärde-Widemar i Focus
HALLGREN, Anna-Stina "Assi"
Jobbade på Kammakargatankansliet, men saknar noteringar
i övrigt. Hon var född i Uppsala 12/7 1914
och bosatt i större delen av sitt vuxna liv i Nockeby,
Bromma. Hon avled den 11 mars 1993.
HANNUS, Ivvo
Född i Estland 1936. Innan Radio Nord-äventyret
hade Ivvo, som då var verksam vid förstärkarfabrikanten
AB Gösta Bäckström i Stockholm, anlitats
av Jack för arbeten med högtalarinstallationer
vid Jacks sommarbostad, Morsta Gård. Detta utföll
med så stort förtroende från Jack att
Ivvo långt senare blev tillfrågad om att
medverka nere i Köpenhamn i rollen som teknisk
chef ombord för de radiotekniska arbetena, och
bland Ivvos meriter fanns också att han hade tidigare
erfarenheter av arbete ute till sjöss. Ivvo var
sedan även med ombord på Bon Jour vid den
dramatiska sjöresan upp mot Stockholms skärgård,
och vid årsskiftet medföljde han Bon Jour
också till Åbo för de fortsatta arbetena
där. Under denna period i Åbo blev dock Ivvo
avskedad, sannolikt därför att Ove Sjöström
(se d:o) sedan mitten av december 1960 var anställd
och sannolikt bedömdes bli en större förmåga
på posten som teknisk chef.
HEDMAN, Sten |
|
(1942) - känd som kändis- och hovreporter
emeritus. På Radio Nord var han programledare
och hade bland annat hand om programmet Nordmorgon,
där han uppfattades som en ung (19 år), pigg,
glad och mycket driftig förmåga. Hans ålder
gav nackdelen att han fick avbryta jobbet på Radio
Nord för lumpen vid Signaltrupperna i Uppsala från
1 dec 1961. På S1 råkade han bli logementskompis
med de då ännu inte upptäckta radiopersonligheterna
Ulf Elfving (1942) och Björn Elmbrant (1942). Sten
gjorde under lumparperioden korta inhopp som Radio Nord-röst,
och fick även förtroendet att på kvällen
den 30 juni 1962 i direktsändning leda sorgearbetet
i sällskap med Kaj Häger på Bon Jour
innan 495m på mellanvågen för alltid
släcktes ner. Närmast efter Radio Nord fortsatte
han sin journalistbana på Bildjournalen.
HEILBORN, Gunnar
(15/3 1937) - en av de tekniker som kom till
Radio Nord från Sandrews.
Här ovan ses Gunnar i ett av Radio Nords kontrollrum
med en besökande Christina Schollin både
framför sig och på en bild uppsatt på
väggen. Även Pelle Lönndahl finns med
men är lite frånvänd kameran. Pelle
och Gunnar hade jobbat en del tillsammans redan på
Sandrews, där Gunnar hade börjat 1958. Hos
Sandrews jobbade han mest i mixen hos Olle Jacobsson
som var chef för Sandrews ljudavdelning. Ett av
de projekt som Gunnar minns mest från Sandrews
var ljudläggningen och mixen av Arne Sucksdorffs
Indien-film "En djungelsaga". Det blev den
första filmen hos Sandrews med magnetiskt ljud
istället för det gamla optiska. Gunnar jobbade
även som mikrofonbomhållare vid en del filminspelningar.
En filmproduktion han särskilt minns är Änglar
finns dom där ju Christina Schollin var i
den kvinnliga huvudrollen.
På Radio Nord var Gunnar anställd ända
till slutet för stationen, och han minns jobbet
som en synnerligen trevlig tid. Han jobbade t.ex. med
Sten Hedman i "Nordmorgon", Gert Landin i
"Toner för millioner" och Lennart Atterling
i "Siesta". Under hela sin tid på Radio
Nord var han på Kammakargatan och han är
osäker ifall han någonsin gjorde något
besök ombord på Bon Jour. När Jack sedermera
ville införa självkör fick Gunnar chansen
att göra sitt program "Bli min gäst"
och även programpunkten Rendez Vous. När Sveriges
Radios program med nästan samma namn i mitten av
2000-talet fyllde 100-programjubileum lät man Gunnar
få berätta om sina insatser på Radio
Nord, och recensenten i SvD, Magnus Bremmer, gillade
Heilborns avdelning i programmet så pass att han
skrev så här:
Musikvalen
kunde dock varit festligare. Den dryga timmens höjdpunkt
var istället ett gammalt klipp från Radio
Nord anno 1962. Där hördes programledaren
för dåtidens Rendezvous Gunnar Heilborn spisa
swing av Nelson Riddles orkester, vilken han avannonserade
med att utlysa en frisörtävling.
Efter några andra jobb, blev Gunnar administrativ
servicechef hos Broddmans. När sedan det företaget
lades ned, blev det Esselte, där han jobbade som
produktchef / inköpare i 25 år. Under senare
år har Gunnar utmärkt sig med litterärt
och fotografiskt skapande som en skicklig vykortsfotograf
och med resehandböcker med stämningsfulla
bilder. Här ovan ses ett Heilborn-vykort
HORN, Barbro von
(1920 - 2004) programledare för husmorsprogrammet
"Barbros timme" med sändningstid 9-10
på vardagsförmiddagarna, men fick redan under
sommaren 1961 efterträdas av Chris Wahlström
med programmet "A la Carte, a la Chris". Barbro
von Horn var skådespelare i ett dussintal filmer
under 40-talet. Som flicka, född i Göteborg,
bar hon efternamnet Lieberg och genom äktenskap
1942 med doktor Hans Ribbing blev namnet Barbro Ribbing.
HYDÉN, Per Gösta
Jesper (1917-1996) |
|
Idol-Nytt
1967. Jesper Hydén instruerar Hep Stars-idolen
Benny Andersson i
flygning. Hela Hep Stars, även Svenne Hedlund,
hörde till Hydéns flygelever. |
Flygare för dagliga transporter till
sändarfartyget Bon Jour. Han var född i Skeda
i Östergötland, och efter uppväxtåren
i Linköping inledde han sin utbildning till pilot
1940 vid Ljungbyhed och sedan vidareutbildning till
jaktpilot vid F 9 i Göteborg. Han skaffade sig
även erfarenheter som fjällflygare och flyglärare
baserad i Kiruna. 1941 återvände han till
Ljungbyhed och Eslöv som flyglärare i flygvapnet.
Under några år flög han även för
SAS på deras Nord- och Sydamerikarutter. Med sitt
eget företag Stockholms Nya Flygskola ute på
Färingsö vid det lilla Skå-Edeby flygfält
bedrev han flygskola under tre decennier och med de
lägre omkostnaderna på det lantliga flygfältet
var det möjligt för honom att tillämpa
lägre avgifter för flygutbildningar än
konkurrenterna på den "finare" adressen
vid Bromma flygfält. Flygutbildningen drev han
så ansvarsfullt att flygskolan aldrig råkade
ut för några haverier eller skador på
personer eller flygplan. Han blev under de många
åren den flyglärare som har rekord i antal
utbildade piloter i Sverige och slog även det svenska
rekordet i nonstopflygning, 50 timmar och 25 minuter
i luften, och han hade ofta uppvisningar i avancerad
flygning på flygdagar och andra liknande evenemang.
Som avbrott i utbildningen av flygelever sysslade han
med taxiflygningar, och det var i den verksamheten han
blev anlitad av Radio Nord för dagliga flygtransporter
ut till Bon Jour med den så kallade "droppen"
- en vattentät plåtcylinder som kunde lastas
med inspelningsband, reklamkassetter, manus, färska
morgon- och kvällstidningar, post etc. Den blev
en betydelsefull livlina för Radio Nord, och Jesper
Hydéns insatser var en flygarbragd med den regularitet
som han upprätthöll. Han brukade ta det som
en lunchpaus och fick i sig ett par mackor på
vägen ut över Östersjön. Väl
framme vid Bon Jour gick själva "bombfällningen"
till så att "droppen" hade en lång
lina fastsatt och i andra änden av linan fanns
ett lod. Från Bon Jour lades varje dag ut en flytboj
på lång lina och utmed denna fanns korkflöten
fördelade med jämna avstånd. Omedelbart
före passage vid sidan om Bon Jour släppte
Hydén ut linan så att lodet hamnade på
ena sidan av bojlinan, och omedelbart därefter
släpptes droppen så att linan lade sig över
den lina som låg ute från Bon Jour. Sedan
var det för besättningen ombord att hala in
linan och droppen med dess värdefulla innehåll.
Idén till detta fick Jack Kotschack från
en spiondeckare, och genom Jesper Hydén testades
om det i praktiken var en möjlig metod för
dessa transporter - testet genomfördes i viken
vid Lullehovsbron som förbinder de två mälaröarna
Ekerö och Färingsö, och testet utföll
direkt med full framgång.
Under en period i början av 1970-talet, när
Gambia blev ett nytt turistparadis, till stor del med
anknytningar till Britt Wadners etablering där,
hammade även Jesper Hyden i detta lilla land med
syftet att idka turistflyg längs Gambiafloden med
ett flottörförsett Cessnaplan och vid sidan
om denna verksamhet dessutom en gambiansk flygskola.
Visserligen fanns tidsmässig anknytning till Britt
Wadners aktiviteter, men som det verkar så fanns
det i övrigt inga länkar alls mellan Hydén
och Wadner. Det är lite ovisst, men kanske fanns
det en idé om en flygutbildning i kombination
med en behaglig charterresa för de som hade intresse
och ekonomi för sådant. Någon gång
på 1980-talet flyttade han tillbaka till Skåne
och jobbade med administrativa uppgifter hos Laroy-Flyg.
Han avled den 7 april 1996, då bosatt i Lund.
HYLINGE-Nordlund, Monica
(1938) - assisterade Raya Ravell i musikarkivet
med registrering och fick ibland hoppa in som bisittare
i program, bland annat till Lennart Atterling där
hon framträdde som en påläst Italien-expert,
och hos Larsan Sörenson och Topp 20 som piggelin
flickröst.
HÄGER, Kaj
(1928-2000) nyhetsman, programledare som efter
att han sänt in ett demoprogram
anställdes någon gång på våren
1962. De allra sista veckorna för Radio Nord hade
redan många i bemanningen slutat i företaget,
och därför var det stor brist på hallåmän
och främst nyhetsmän, av de som var vana vid
tjänsten ombord. Vid pingsten, som 1962 inföll
vid 9 juni, inledde Kaj den tjänstgöring som
egentligen skulle ha varat i två veckor men som
av omständigheterna blev hela månaden ut.
Till sin hjälp fick Kaj den tillfälligt inhoppade
Sten Hedman, som hade fått permission från
militärtjänsten i Uppsala där han då
hade varit i över ett halvår. Sten och Kaj
blev de sista nyhetsmännen som fanns kvar, och
tillsammans ledde de sorgearbetet på Bon Jour
den 30 juni fram till midnatt innan 495 m på mellanvågen
för alltid släcktes ner.
HÖIJER,
Björn-Fredrik
(1935) med erfarenheter från Sveriges
Radio och närmast som stockholmsredaktör för
KvällsPosten i Malmö kom han till Radio Nord
genom att han vid presskonferensen vid Fratis i november
1959 skulle göra en intervju med Jack, men det
uppstod en så bra kontakt dem emellan att det
slutade med att han på hösten 1960 blev anställd
som den förste journalisten på stationen,
och dessutom insatt som nyhetschef. Han var en av de
som fick medfölja ombord på Bon Jour vid
den äventyrliga och oroliga resan vid julen 1960
från varvet i Köpenhamn upp till Stockholms
skärgård. Den goda kontakten med Jack förbyttes
vid ett långt senare tillfälle i en tvärt
uppkommen dispyt, och omedelbart avsked, sommaren 1961.
Björn-Fredrik Höijers roll som nyhetschef
övertogs av Kjell Bergström, se d:o.
JANHEIM, Per-Erik
(1942) motorman på Bon Jour. Han anställdes
vid Radio Nord den 1 november 1961 som maskinchefen
Thure Anderssons närmaste assistent och var med
vid de dramatiska händelserna vid stormen i början
av december 1961.
JOHNSSON, Bo - försäljningschef
på Radio Nord. Såvitt känt tillkom
han som anställd rätt sent till företaget.
JOHNSSON, John
(1913 - 15 okt 1992) trygg kapten ombord på Bon
jour. Han ersatte vid nyåret 1960-61 den kapten
som fört Bon Jour från Köpenhamn upp
till Stockholms skärgård. John Johnsson var
född i Frötuna i Uppland, gift med Ruth (1918)
sedan 1942. Till jobbet på Radio Nord engagerades
han via kontakter med grannen Ebbe Jularbo, de råkade
båda bo vid Gullmarsplan och förblev mycket
goda grannar genom åren. John Johnsson var befälhavare
ombord även vid de oroliga händelserna i stormovädret
i början av december 1961 när Bon Jour efter
förlorat ankare och maskinproblem tvingades söka
nödhamn i Sandhamn.
JULARBO,
Eberhard "Ebbe"
(1915-1991) son till Gerda och Carl Karlsson (sedermera
Jularbo). På Radio Nord assisterade han Raya Ravell
i musikarkivet. Han föddes i Stockholm och liksom
fadern en legend som dragspelsmusiker, ofta kallad Jularbo
J:r. Som tioåring framträdde han tillsammans
med Calle Jaerde i Barnens Brevlåda med fiolspel
1925, men från hans tidigaste tonårstid
övergick han till dragspelet och från 1930
turnerade han med sitt dragspel på olika dansbanor.
Från 1931 arbetade han i faderns musikaffär
i Gamla Stan och året 1933 medverkade han för
första gången i grammofoninspelning. Ebbe
hade en snabbare, mer jazzartad spelstil än fadern
och 1937 gjorde han med Erik Frank en för sin tid
mycket modern skivinspelning av Bugle Call Rag
och Accordionola. Från mitten av 40-talet
började han turnera med egen trio där Henry
Fox och Skägget Häggblad ingick, och trion
utökades. Under åren 1953 och ända fram
till 1964 ingick Ebbe i Carl Jularbos orkester. Han
komponerade även melodier, den allra första
som blev inspelad var Osbyminnen (inspelad f.f.g.
1940), Lördagsfröjd och Lena-schottis (1944),
Evapolka (1951), Vals i lekstugan (1955), Vals på
Österskär (1956), tillsammans med fadern
Midnattssol över Pajala (1963) och i samarbete
med Henry Fox komponerades bl.a. Rockstaschottis.
Hans förmåga som musiker togs även i
anspråk vid en hel del jinglar och reklaminslag
för Radio Nord. Med hustrun Katja fick han döttrarna
Lena (1944) och Eva (1951). Ebbe Jularbo förärades
Fred Winter-stipendiet 1975. Efter tiden på Radio
Nord turnerade han oftast i par med Bertil Boo.
JULARBO-Brauner, Lena
(28/10 1944) en då 16-17-årig dotter till
Eberhard Jularbo som medverkade i arbetet i musikarkivet,
liksom hennes far.
JÄGERSKIÖLD,
Stig
(1911 - 1997) - professor i folkrätt
- uttalade sig våren 1962 om "Lex Radio Nord"
ur folkrättsperspektiv och framhöll att "vårt
land är icke folkrättsligt förpliktigat
att vidtaga den aktuella lagstiftningen" och ansåg
att "lagstiftningen står i strid mot svensk
folkrätt". Regeringen hade gjort försök
att få medhåll från andra framstående
jurister att det skulle förelegat en folkrättslig
förpliktelse till lagstiftningen, men detta försök
hade nesligen misslyckats. Stig Jägerskiöld
var vårt lands främste expert i ämnet
folkrätt och författare till många skrifter
i ämnet, bland annat följande: Folkrätt
och inomstatlig rätt (1955), Svensk tjänstemannarätt
(1956-59), Allmän förvaltningsrätt
(1958), Ett folkrättsbrott och dess bedömning
år 1690 (1962), Juridik och politik
(1963), Handbok i folkrätt under neutralitet
och krig (1971). Mer om Stig Jägerskiöld
här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stig_J%C3%A4gerski%C3%B6ld
KALLÉN, Erik Göran
Torvald
(1930 - 1980) Kock ombord på Bon Jour. Anställdes
bara två veckor innan de oroliga upplevelserna
i stormovädret i början av december 1960.
Hade innan Radio Nord varit två år till
sjöss i annan trafik.
KARLHOLM, Kaj |
|
|
Kaj
Karlholm (1982) |
(1922-2002) nyhetsman och även programledare
för bland annat De Tio på Radio Nord. Han
hade journalistiken i blodet - fadern skrev under signaturen
Ikkar kriminalreportage på DN. Kaj tog sin utbildning
vid det som då kallades Svenska Journalistskolan
och hamnade 1956 först vid Lidmanpressen och senare
som informatör hos TCO, SAS, Rädda Barnen,
och jobbade även hos några filmbolag innan
han på hösten 1960 kom in som en av de allra
först anställda på Radio Nord efter
att ha mött Jack Kotschack vid en träff med
Filmpublicisterna. Han började som presschef på
nyhetsredaktionen och arbetade journalistiskt på
Kammakargatan och även ombord på sändarfartyget
i början, men övergick senare som copywriter
med övergång mer och mer till programsidan
och ansvarade först för programmet De tio
under programseriens första tid. Han gjorde även
programmet Siesta som direktsändes från Bon
Jour. Hans trygga stämma nyttjades mycket för
spekerjobb i bland annat reklaminslag i studiorna på
Kammakargatan, där han blev alltmer fast stationerad.
Med sin hustru Elsie (1922-2004) fick han två
söner, födda 1949 och 1952, men äktenskapet
upplöstes med skilsmässa i mitten av december
1961, alltså mitt i Radio Nord-äventyren.
Äldste sonen Tommy berättar:
"Pappa hade en rolig tid på Radio Nord,
liksom de andra som jobbade där. De var ju alla
pionjärer och banbrytare som var med om det stora
experimentet. En spännande tid även för
mig som (nästan) tonåring - jag fick vara
med pappa på olika jippon på Radio Nord.
Det var hattvisning på Strandvägen, twisttävling
i Eriksdalshallen och nån gång var jag med
när pappa skulle leverera post- och musikbandsändningen
till Bon Jour via flygplatsen i Skå. Och hela
tiden åkte vi i en liten röd DAF som var
märkt med Radio Nord på dörrarna. Jag
blev extra populär bland kompisarna i bostadsområdet
för jag hade alltid tillgång till de tryckta
topplistorna, som jag kunde dela ut.
Pappa levde mycket passionerat för sitt jobb
och den mesta tiden jobbade han också sena nätter.
Det blev inte så mycket över för familjen,
och till slut tröttnade min mamma, och deras äktenskap
tog slut, och pappa flyttade hemifrån. Men det
var ändå tydligt att han var stolt över
mig och min bror och han försökte ha tid med
oss så mycket det gick. Så för oss
blev det faktiskt inte så stor skillnad mot tidigare
- vi träffade pappa en hel del ändå
och då blev det kvalitetstid.
Jag minns inte att vi pratade så mycket om Radio
Nord, pappa och jag. Men jag är mäkta stolt
över honom och det jobb han gjorde. Det var ju
spännande för oss alla med artisterna, all
musik, och känslan av att ge människor det
som regeringen / riksdagen inte ville att folk skulle
få. Jag tror att tiden med Radio Nord var en glädjefylld
tid för pappa. Under resten av sitt liv visade
han på många sätt hur mycket Radio
Nord betydde för honom och han deltog gärna
i olika minnesaktiviteter om Radio Nord.”
Ja, så berättade alltså sonen.
Trots att Kaj sedermera fick avsked från Radio
Nord utryckte han senare aldrig något annat än
glädje över den tid han hade fått vara
med i gänget. Det var i februari 1962 som uppsägningen
kom sedan han under en längre tid arbetat för
att få slippa tjänstgöringen ute på
båten och istället tillhöra landredaktionen
- av familjeskäl. Kaj fortsatte efter Radio Nord
sin yrkesbana hos TT, där han först hamnade
på Utrikesredaktionen, senare på TTs radioredaktion
och blev där dess chef under åren 1975 till
1987. Där fick han snart gå under samma epitet
- "Mr. TT" - som tidigare burits ännu
mer mångårigt, från 1938 till 1975,
av hans företrädare på posten, Uno Stenholm
(1910-1976), och så fortsatte det under 60-, 70-
och 80-talen för Kaj. Kajs röst kom också
till nytta för Stockholm Taxi, där han länge
blev deras inspelade telefonröst för att ingjuta
lugn hos uppringande kunder. Han var också med
både redaktionellt och med sin röst vid sammanställningen
av CD-boxen med klassiska radioreferat - "Vårt
1900-tal".
|
|